Egentligen förstår jag rätt snabbt att den här boken inte riktigt är av samma kaliber som de böcker jag brukar läsa, men så länge boken roar mig så fortsätter jag. Ett problem är dock att jag är våldsamt ointresserad av frågor om vem som skulle vara den rättmätiga tronföljare till Skottland för trehundra år sedan, men dessa avsnitt kan jag snabbläsa. Det som får mig att omedelbart lägga bort boken är när den kvinnliga huvudpersonen blir förälskad i en man men det uppstår komplikationer eftersom han tror att hans yngre bror har pax på henne. Sådant trams orkar jag inte med.
När jag lägger boken ifrån mig och börjar på nästa bok är det dessutom en stor lättnad att i denna nästa bok möta människor som är sympatiska, dumma och oförutsägbara, i stället för de pappfigurer som Kearsley målar upp.

Betyg 1