Systrar och Bröder

Vad var det Nora hade sagt i telefon? "Göran är den enda pappa vi har. Och vi råkar vara hans barn." Jo, så var det. Göran var deras enda pappa. Den de råkat få. Och det var bara att förhålla sig till det faktumet så gott man kunde.

Att överleva sin barndom är inte enkelt. Med olika strategier, neuroser och minnen kämpar de tre syskonen i Maria Svelands nya roman med att hantera. Förlåta, försonas och förtränga. Upp­växten, med Görans monstersnarkningar i radhuset om natten, lillebror Pers nattskräck, Heddas känsla för skyddsänglar och zombiedemoner, Noras storasysterliga duktighet och mamma Anitas död. Och så Noras ord: Allt kommer bli bra. Ord som både stör och lugnar Hedda.

Noras grandiosa inställning till kärlek och familjeliv lägger sig ständigt i vägen för den verkliga lyckan. Hon önskar att hon var mer glad med Henrik och barnen. Istället stör hon sig på hans förkärlek för juridik och tacos. Hedda går på Konstfack där hon uteslutande sysslar med att skulptera pistoler i olika material och färger. Men mest vill hon bara sova. Per, lillebrodern, har svårt för närhet men oroar sig mest över sin begynnande flint som han filmar med mobilen varje kväll. På dagarna säljer han massage, marijuana och ambientmusik för femtonhundra per timma. Kunderna är medelålders kvinnor.

Som en osalig ande svävar deras döda mamma Anita över dem, medan pappa Göran plötsligt försvinner under mystiska omständigheter på en resa till Transsylvanien.

"den rör vid vitala smärtpunkter som många människor delar" Dala-Demokraten

Medelbetyg: 3 (2 röster)