"Flicka med pärlörhänge", är definitivt en läsvärd.. Visa hela

"Flicka med pärlörhänge", är definitivt en läsvärd bok. Utspelar sig i holländska Delft och handlar om 16-åriga Griet som arbetar som tjänsteflicka hemma hos konstnären Johannes Vermeer.

Boken är påhittad men målningen som boken kretsar runt finns på riktigt.
Det är en tydlig attraktion mellan Griet och Vermeer, hon förstår honom på ett sätt som hans egen hustru aldrig skulle kunna göra.
Vermeer lär så småningom Griet att se på världen med en konstnärs ögon och låter henne hjälpa honom med sitt arbete.

Boken är trevlig att läsa och jag rekommenderar den definitivt.

Katarina Von Bredow har ett eget sätt att förtroll.. Visa hela

Katarina Von Bredow har ett eget sätt att förtrolla läsaren med sina böcker, och det här upplägget hade mycket lätt kunnat bli fånigt och dåligt, men det blir det inte.
Hur kär får man bli? Är en bok som borde läsas av både killar och tjejer och jag tycker att framsidan är vilseledande. Annars är det en riktigt bra tonårsbok som går att läsa om och om igen.

Fy sjutton vilken bra bok! Helt klart den bästa Pe.. Visa hela

Fy sjutton vilken bra bok! Helt klart den bästa Peter Pohl-boken, men sorglig i högsta grad. Jag satt och storlipade nästan hela tiden. Peter Pohl har en förmåga att gripa tag i läsaren. Och den här boken släpper inte taget. Jag älskar verkligen den här boken, den är visserligen lite seg men det behöver absolut inte betyda att den är dålig. Åh, läs den här boken, men gör det inte offentligt, det är hög gråt-risk.

"Knappt lovlig" är kanske inte Katarina Von Bredow.. Visa hela

"Knappt lovlig" är kanske inte Katarina Von Bredows bästa bok, den känns lite för kort och skulle behövt en vändning till.
Annars har den det gamla hederliga Katarina Von Bredow-konceptet och gör en inte besviken, eller i alla fall inte väldigt besviken.

Viktiga saker i handlingen avslöjas i recensionen.. Visa hela

Viktiga saker i handlingen avslöjas i recensionen, så om du inte vill veta, läs inte.


Jaa, jag har faktiskt slösat ner några timmar på den andra boken i Twilight-serien, just för att se om den var bättre än den första.
Om man ska hitta något positivt så är det att Bella inte ständigt tjatar om hur snygg Edward är eller vilka underbara, kalla (?!) Läppar han har eller hur jobbigt det är att hon är 18 och han 17.

Tidigare har Bella sagt att hon "aldrig skulle klara sig utan Edward".
Det är faktiskt sant, Bella klarar sig inte utan Edward.
När han lämnar henne hamnar hon i en depression i ett antal månader och sen börjar hon umgås med varulvar, håller på att dö ett par gånger och mitt i allt det här börjar hon höra röster i huvudet.

Ursäkta mig men röster i huvudet? Och vad som är värre är att Bella faktiskt LYSSNAR på rösten i huvudet och utsätter sig själv för livsfara bara för att få höra den (det är givetvis Edwards röst hon hör).
Bella blir givetvis sårad när Edward lämnar henne och det tar månader för henne att ens börja bete sig som en normal människa igen.
Och just då får Edward (genom ett missförstånd) reda på att Bella har dött (fast hon givetvis inte har det, det finns 2 böcker kvar...)

Och då vill Edward inte leva längre, trots att han inte träffat Bella på flera månader och sticker till Italien för att några urgamla vampyrer ska mörda honom.
Bella och Alice följer efter och hindrar Edward från att, tja, glittra (och därmed bryta mot en gammal lag och med stor säkerhet mördas av vampyrerna som straff).
Då kastar sig givetvis Bella rakt i hans armar, hon är inte ett dugg sur och när alla tagit sig ifrån Italien kommer Edward med någon klichéfylld kärleksförklaring och så är Bella superkär igen.

Även i den här boken tänker jag gnälla lite på könsrollerna. Här är det ännu tydligare att kvinnor (Bella och Emily) lagar god mat och män (Charlie) köper pizza när kvinnan inte är hemma. Och Bella verkar fortfarande vara lika försvarslös som innan, om inte mer.

Jag tänker avsluta med en positiv sak, Alice, min favoritkaraktär var med mycket och Bella och Rosalie verkar börja acceptera varandra.
Jag tänkte skriva några rader om Alice. Jag gillar Alice, ingen av de andra karaktärerna är ens i närheten av henne.
Och Alice gör som hon vill och klarar sig bra på egen hand till skillnad från t.ex. Rosalie och Esme som jämt verkar behöva hjälp.

Språket i den här boken är lika tråkigt som i den första, nästan helt utan variationer och meningar fulla med så många adjektiv det går när Edwards namn nämns.

Jag måste faktiskt säga att jag tycker inte att Om.. Visa hela

Jag måste faktiskt säga att jag tycker inte att Om jag kunde drömma är en särskilt bra bok. För den är tjatig och i ärlighetens namn liknar den egentligen vilken annan amerikansk High School-bok som helst. Om man bortser från vampyrerna då, men grunden är densamma.
Något annat jag har svårt för är könsrollerna, Edward är stark, beskyddande och räddar jämt Bella från olika faror. Bella å andra sidan verkar inte kunna göra särskilt mycket på egen hand, hon hamnar ständigt i olika faror och om inte Edward varit där alla gånger för att rädda henne hade hon varit död flera gånger om.
Dessutom tar Bella genast hand om matlagningen när hon flyttar in hos sin pappa eftersom han inte kan laga mat själv.

Men jag kan förstå varför folk är så förtjusta i böckerna, för upplägget är ganska smart, och visst känner man spänningen mellan Bella och Edward redan från början.
Men språket är ganska tråkigt, det är inga variationer och dessutom är det störande att Bella jämt tjatar om hur snygg Edward är.

Och glittrande vampyrer? Ursäkta mig, men för en gammal Buffy-nörd är det lite svårt att acceptera hela grejen med glittret. Vampyrer ska vara läskiga, farliga och blodtörstiga.
Inte glittrande vegetarianer.

Dessutom tycker jag att det är någonting som lyser igenom hela boken, det är som att den är skriven med... avundsjuka.

Egentligen borde jag tycka att den här bokserien ä.. Visa hela

Egentligen borde jag tycka att den här bokserien är ytlig och rätt fånig, att den är jätteamerikansk och dålig. Och det var nog exakt det jag förväntade mig när jag slängde ner en pocketversion i reväskan när jag skulle till Spanien förra sommaren.
Men trots att det är en tjejbok så gillar jag verkligen karaktärerna. Ingen är ens i närheten av att vara perfekt, alla tampas med problem och kanske viktigast av allt, problemen löser sig inte på två sekunder utan det tar tid.
Karaktären som kanske är viktigast av alla i första boken måste jag nog säga är Bailey, utan att avslöja för mycket för er som inte läst boken än, måste jag säga att utan Bailey hade systrar i jeans lätt blivit fånig och ytlig.