Jag har svårt att bli riktigt engagerad av den här.. Visa hela

Jag har svårt att bli riktigt engagerad av den här boken. Hela historien är mycket sval. Som skildring av Sydafrika är den rätt intressant, och den tar upp intressanta frågor om skuld och ansvar. Trots att det egentligen händer mycket hela tiden, är det svårt att finna någon spänning och drift framåt.
Språket är ganska enkelt, men flyter på bra.

Det var ett tag sedan jag läste den här boken, så.. Visa hela

Det var ett tag sedan jag läste den här boken, så språket som flera andra recensenter tycker är torftigt kommer jag inte ihåg så noga, tror inte att jag reagerade så mycket på det. Däremot blev jag oerhört fascinerad av historien. Hur kan en kvinna som är relativt framgångsrik i sitt eget land lämna allt för en man som hon knappt har träffat? Blixtförälskelse och en otrolig naivitet. Historien är gripande och beskrivningarna av Kenya intressanta. Jag tycker att man får en ganska bra inblick i massajsläktens sätt att leva. Att förhållandet mellan Corinne och massajen dock var dömt att misslyckats tog jag från början för givet.

Läste Doktor Glas efter att ha läst Bengt Ohlssons.. Visa hela

Läste Doktor Glas efter att ha läst Bengt Ohlssons Gregorius. Ohlssons bok gjorde mig mycket nyfiken på Söderbergs vinkling.
Tyvärr blev jag ganska besviken. Jag hade svårt att riktigt engagera mig i Söderbergs skildring. Historien kändes ganska platt och ointressant. Tyvärr kändes boken ganska dammig efter Ohlssons suveränt bra skildring.

Språket är ju bra, så den får i alla fall medelbetyg

Ett mycket intressant drag, att låna en person frå.. Visa hela

Ett mycket intressant drag, att låna en person från en annan bok. Jag blev verkligen nyfiken på orginalet, och läste Söderbergs bok sedan, men blev besviken.

Bengt Ohlsson har verkligen lyckats att förmedla en känsla av sekelskifte (förra) och tecknar ett mycket livligt porträtt av pastorn och hans unga hustru. Man får en positiv bild av pastorn, som hos Söderberg verkligen skildras som en avskyvärd person.

Språket är också mycket levande. Ohlsson förtjänar verkligen sitt pris!

Leontine har en dröm om hur hennes liv borde vara,.. Visa hela

Leontine har en dröm om hur hennes liv borde vara, men den går hela tiden i kras, som hon tror, på grund av hennes mans egocentricitet. Men den beror , anser jag, lika mycket på hennes egen underdånighet.

Romanpersonerna är otroligt klichéartade och extrema, bygger på alla vanföreställningar vi har om varandras kön, (på ett underhållande och roligt sätt). Både Leontine och Robert är mycket omogna människor som inte är villiga att kompromissa i sitt förhållande. Och så kommer drömprinsen och den hemlige mailvännen som en deus ex macchina och räddar Leontine ur hennes hemska liv.

Christines sätt att skriva fick mig att associera till Jonas Gardell och hans forcerade sätt att uppträda på scen. Jag menar, egentligen är ju hela historien mycket tragisk, men stilen Christine skriver på ger distans till det hela. Språket är inte märkvärdigt, men har ett bra flyt, och jag fick många goda skratt åt det absurda i många situationer, som en oförglömlig scen när Leontine tappar koncepten i blomsteraffären.

En ganska medelmåttigt skriven historia om kvinnor.. Visa hela

En ganska medelmåttigt skriven historia om kvinnors liv i Iran före och under revolutionen. Ämnet är intressant, men språkbehandlingen är torftig och historien drivs alltför långsamt framåt. För mycket av boken ägnas åt politiska diskussioner.

Det är en mycket feministisk skildring. Alla män är skurkar. Ett försök till nyansering finns i slutet, men där konstateras bara att ingen man har varit till hjälp i kvinnornas kamp. Slutet är osannolikt, men triumferande för kvinnorna i deras kamp mot den hårdnande islamiska regimen.