Njaa. Det här känns som inte riktigt bra. När "Vindens skugga" var en delikat -vansinnigt vacker- komposition av nya, unika kryddor, känns den här som en "dagens" på en medelmåttig krog. Visserligen använder han sig av samma delikata kryddor, i form av skildringar, humor och takt. Och det är lite av det som är problemet. Samma kryddor används även nu. MEN; det känns som om han vill skapa en mer kommersiell roman nu. För många kryddor, där ingen riktigt framträder. Blodpudding, oxfilé och grillade jätteräkor är alla goda var för sig. Men blanda dem inte. Denna gång hoppar han mellan för stora skildringar. Det känns som om han vill vara lite Dennis LeHane, lite Dan Brown... lite Anne Rice. Lite charm... lite miljö, lite psykologi, lite teologi/religon och lite skräck. Det funkar inte riktigt. Man får inget grepp. Det känns som om han själv tröttnar och byter spår alldeles för fort. Bara lite skrap på ytan. Dessutom tycker jag att upprepningarna från "Vindens Skugga" är lite för många. Lite förmycket samma kryddor. Det hela blir tillslut -om inte obegripligt- så svårtytt och man avslutar boken med ett -Jaha?. Är den läsvärd? -Ja, för att döda en kväll eller två. Men som en uppföljare (eller föregångare) duger den inte. Nej, den vill för mycket och når inte någonstans. En medioker roman.
|
(54 år)