Lättläst bok, men den gick väldigt fort fram så ib.. Visa hela

Lättläst bok, men den gick väldigt fort fram så ibland var man tvungen att tänka efter vad det faktiskt var som hände. Ex. en jordbävning och flera människors död beskrevs i en mening som om det bara vore en parentes. Men det var ändå en del av bokens charm, att hoppsan där hände något hemskt och oups, där dog en viktig person.

Tänk att få bo i Eldorado där "det är av bruk att omfamna konungen och kyssa honom på båda kinder" när man ska hälsa på honom. I det kapitlet fick jag faktiskt tårar i ögonen. Det är kul med Voltaires alla ifrågasättningar men själv tycker jag att han kan bli lite för mycket ibland. Många av hans tankar tycker jag bara är rent idiotiska. Men den här boken var åtminstone ett nöje att läsa, alltid skoj med ironiserande trots allt.

Den här boken var jag verkligen tvungen att kämpa.. Visa hela

Den här boken var jag verkligen tvungen att kämpa mig igenom, men när jag hade läst den och haft boksamtal om den i skolan kände jag hur mycket den faktiskt hade gett mig. Han har ju ett helt otroligt språk, och det gjorde verkligen intryck på mig, men en och en annan styckeindelning hade inte skadat. När man jämför filmen (Apocalypse Now) och boken är det lättare att leta efter likheter än skillnader då likheterna känns ganska få.

Budskapet skiljer sig mellan boken och filmens. I boken finner vi en speciell antikolonialism och Marlow är under hela resan en betraktare av ondskans makter och av Kurtz vansinne.
I filmen däremot vill Coppola framhäva hela krigets vansinne och Willard blir mer än en betraktare. På slutet kan man nästan påstå att han inviger sig själv i ondskan och barbariet.

Det här var den första fantasyserien jag läste och.. Visa hela

Det här var den första fantasyserien jag läste och jag sen dess har jag varit inne på fantasy lite från och till. Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea är lättare att läsa än Sagan om Härskarringen. Jag ser det nästan som ungdomsböcker. Men de är inte sämre för det, det är utmärkt fantasy med massor av spänning och humor. Det var inte ovanligt att jag släppte ut ett och annat gapflabb när jag läste de här böckerna. Någon tår gjorde sig även känd. Det är en bra start om man vill börja läsa fantasy.

Det viktigaste för mig när jag läser en bok är att.. Visa hela

Det viktigaste för mig när jag läser en bok är att den ska kunna ge mig något. Coelhos böcker får mig alltid att tänka efter och förstå saker jag redan känner till; får mig att komma till insikt. "Veronika bestämmer sig för att dö" drog mig närmre insikten att livet är till för att upplevas. Den fick mig att känna mig levnadsglad och jag gjorde mer "galna" saker. Den gav mig verkligen mycket och dessutom var den väldigt lättläst.

Jag älskar alla slags nytolkningar av kristendomen.. Visa hela

Jag älskar alla slags nytolkningar av kristendomen, inte minst den här. Jag anser inte att vi är för sekulariserade, men att förstå den enorma logiken i att Gud/gudomlighet både består av manliga och kvinnliga aspekter är viktigt! Jag själv är intresserad av nyandlighet och har både läst och praktiserat en hel del, trots min unga ålder, och just därför beundrar jag Coelhos förmåga att med sådant enkelt och lättförståeligt språk ta upp sådana saker som jag tidigare läst i komplicerade och invecklade texter. Det är svårt att sätta fingret på något så abstrakt, men jag tycker Coelho lyckas förhållandevis bra. Och vad är inte mer sant än att påstå att man endast kan finna kärleken genom att älska?

Favoritutdrag ur boken: "Jag sökte svaren hos dem som sades veta något. Jag for till Indien och till Egypten. Jag studerade hos mästare i magi och meditation. Jag umgicks med alkemister och präster. Och till slut fann jag nyckeln till det jag sökte efter: sanningen finns alltid där det finns tro."