Dagen före nyårsafton 2003 avled hastigt och plötsligt den amerikanska författarinnan/journalisten Joan Didions man av en hjärtinfarkt hemma i parets lägenhet under middagen. Då hade de varit gifta i nästan fyrtio år.
Samtidigt ligger deras enda dotter i koma på sjukhus efter att ha insjuknat i en livshotande lunginflammation strax innan jul. På bara en vecka har livet förändrats totalt och vänts upp och ner för att aldrig mer bli sig likt.

Några månader senare, under hösten 2004, börjar Joan Didion skriva på"The Year of Magical Thinking" som handlar om det första året som änka och om sorgearbetet efter makens bortgång, men även om dotterns sjukdom och sakta tillfrisknande från den. Det är lågmält och vackert skildrat, med sparsamma meningar och tänkvärda betraktelser kring livet och döden - vilket gör att det aldrig känns tungt att läsa, trots ämnet, och det blir väldigt lätt att ta till sig, även om man som jag aldrig själv har varit med om att någon närstående har gått bort eller varit allvarligt sjuk.

* * *

Efter att ha läst ut boken googlade jag lite snabbt för att ta reda på hur det gick med dottern Quintana. Det var chockerande att få reda på att hon dog i sviterna av sin sjukdom 2005, strax efter att "The Year of Magical Thinking" publicerats. Riktigt sorgligt.

Betyg 4

En eftertänksam skildring av hur man kan reagera vid en nära anhörigs plötsliga bortgång. Det är bra skrivet, ganska bra översatt. Men tråkigt. Jag är inte intresserad av detta. Jag tycker INTE att det är en allmängiltig bok som det sägs i recensioner, däremot kanske den kan vara till hjälp vid personliga sorgearbeten. Jag vet inte.

Betyg 2

Texten flyter, associerar sig hit och dit och det är lätt och rätt behagligt att flyta med. Nu har jag läst Blue nights first, trots att den skrevs senare än den här boken, och jag var förvånad över hur pass mycket dubbelt det var i båda böckerna. Jag hade lite högre förväntningar inför den här boken, men den är ändå bra.

Betyg 3