SORGEMUSIK FÖR FRIMURARE, Lars Gustafsson 1983

Detta är kanske inte det bästa jag läst av Lars Gustafsson, men som en beundrare av honom så vill jag gärna läsa så mycket som möjligt som han författat, han skriver med ett lugn och förnuftighet som rör sig mycket i landsbygdens folk, men kan också ge sig ut i den stora världen.

Tre personer som i sin ungdom träffats i Uppsala sprider sig över världen. Jan poeten reser till Afrika och arbetar som guide och affärsman. Ann-Marie studerar musik och lever på småroller, Hans är fysiker och bor i USA. Det blir nedslag i deras liv i olika tidsplan.

Som ofta i Gustafssons romaner kan man ana samhällskritik, folk med de ”rätta åsikterna” som vi idag skulle kalla PK. En stillsam och sorgsen ton över hela berättelsen, drömmar och förhoppningar som inte alltid infrias. Många frågor man ställer sig i livet.

Lars Gustafsson författare, poet och filosof. I sitt Vinterprat 2010 sade att han inte gärna presenterar sig som filosof, för då får han ofta frågan vad livets mening är och det kan han inte svara på. Ett svar som är typiskt Gustafssons, förnuftigt men med glimten i ögat. Just det upplever jag honom som förnuftig, med glimten i ögat.

Lars Gustafsson skriver ofta om den ”vanliga” människan som kämpar på, som också har oanade krafter och drömmar. ”Vi börjar om igen, vi ger oss inte ” är Gustafssons paroll.

Betyg 3