(Ljudbok)
I ”Ulf Starks” självbiografiska barndomsskildring berättar han om hur han träffade sin vän Percy och dennes magiska gymnastikskor. Ett par gamla, slitna, illaluktande – men ack så fantastiska skor. När man har på sig dom kan man nämligen göra vad som helst. Man kan slåss, man kan balansera och springa jättesnabbt.
Ulf - som själv är tjock, feg och klumpig - skulle kunna göra vad som helst för att få ett par sådana skor och i utbyte mot bland annat sin lådbil, brorsans tidningar med tanter utan kläder samt pappas Paganiniskiva – får han dom till slut i sin ägo.
Och då förändras verkligen allt.

”Min vän Percys magiska gymnastikskor” är både skickligt och humoristiskt berättad. Med enkel rakhet berättar Ulf Stark en osminkad historia om hur vänskap kan växa fram där man minst anar det. Han berättar också om vad mod och självförtroende är, utan att avsluta med en tråkig sensmoral.
Det känns verkligen som en historia från verkligheten. Och en bra sådan.

Hade jag läst boken i stället för att lyssna på ljudboken tror jag dock att min upplevelse blivit mer givande än den var. För tyvärr var ljudboksproduktionen något av det sämsta jag varit med om. Det låter som om Ulf Stark läst in den hemma i sitt eget kök. Ljudet är burkigt och man hör både stolar knarra och klockor ticka.
Och Ulf Stark som inläsare känns heller inte som ett vettigt val. Han har nämligen en ganska enerverande röst. Nasal, smågnällig och tråkig.
Ibland är det det bästa valet när en författare läser in sin egen bok – för vem kan bättre känna varje tonfall och karaktär bättre. Men det förutsätter att författaren har fallenhet för att läsa in. Det har tyvärr inte Ulf Stark.

Betyg 4