Ulf Starks sista bok porträtterar en man som måste tillbringa sina sista dagar i en sjukhussäng utan någon som helst själslig stimulans. Han porträtteras ur sitt barnbarns synvinkel och där detta tycks vara den ende som riktigt lyssnar på honom, den ende han själv vill lyssna på. Här finns en skam över den gamles ordval och en vilja att försöka förändra detta med tanke på vad som komma skall, även om han stundvis tvivlar på den kristna himlens existens. Det är en dyster och grå bild som författaren målar upp och där illustratören Kitty Crowther i sin tur gör tappra försök att tona ner denna genom sina naivistiska teckningar.

Betyg 2