"Hon hade legat i sängen hur länge som helst, Sara som var min syrra. Och jag hade suttit bredvid henne hela dagen. Först la vi pussel. Sedan tappade hon det i golvet. Och då gjorde vi ingenting. Jag visste inte vad jag skulle säga"

Så börjar Ulf Starks djärva men lågmälda barnbok om döden. Sara och hennes bror ligger och minns alla lekar och när Sara ber brorsan spela på en fiol, spelar han trots att han inte kan spela. Han spelar hela natten "för annars vet han inte vad han skulle gjort". Med musiken hyllar han livet, sorgen och kärleken.

Detta är en vemodig bilderbok om döden och den obegränsade glädjen i att leva och finnas till. Vardagligt språk gör historien närvarande och nästan poetisk i sin enkelhet. Denna bok lämpar sig framför allt för barn från fyra år, men den bör läsas till sammans med en vuxen. Vid sidan om "Adjö Herr Muffin" är den ett mycket bra exempel på svenskt författarskap om svåra ämnen - när det är som bäst.

Betyg 4

Första bilderboken där döden kommer som en katastrof. Hade däremot varit mer komplext och intressant om slutet varit annorlunda.