Sunnanäng

Sagorna i ''Sunnanäng'' påminner en hel del om äldre sagotradition; och kanske är det så att Astrid Lindgren här haft äldre sagor som förlagor till bokens fyra berättelser, vilka är både vackra och smått sorgliga. Här finns berättelsen om Anna och Mattias som får slita hemma hos bonden i Myra, men som via en röd fågel får komma till Sunnanäng där alla barn är glada. Här finns också berättelsen om flickan som kom på fattigstuga och som så gärna önskade sig en spelande lind; och sagan om flickan som får följa med ner i underjorden för att få lika många får som vargen hade ätit upp.

Utdrag ur boken:

Där var framför [Anna och Mattias] en hög mur och i muren en port. Porten stod på glänt som om någon nyss hade gått igenom och hade glömt att stänga efter sig. Snön låg i drivor på marken och vinterdagen var frostig och kall, men över muren sträckte ett körsbärsträd sina blommande vita grenar.
”Körsbärsträd hade vi också hemma i Sunnanäng”, sa Anna, ”men inte ens där blommade de om vintern.”
Mattias tog Anna vid handen, och så gick de in genom porten.
[...]
”Detta är det märkvärdigaste som har hänt mig i mitt barnaliv,” sa Anna. ”Vad är det här för en plats som jag har kommit till?”
”Sunnanäng har du kommit till”, sa barnen som lekte vid bäcken strax intill.
”Sunnanäng, där vi bodde förr, innan vi började sorklivet i Myra”, sa Mattias. ”Men där såg inte ut som här.”
Då skrattade barnen.
”Det är väl ett annat Sunnanäng då”, sa de.


Nedskrivet av Salamis

Medelbetyg: 4 (2 röster)