En utsvulten räv nosar på en flicka som ligger död i skogen. Inledningen till ”Slumpvandring” ger en viss deckarkänsla. Men denna roman placerar sig bäst i släktsaga genren. Det är en svensk släktsaga med fokus på kvinnorna och arbetar Sverige. Gemensamt för kvinnorna i denna berättelse är att de föder barn i tidiga år och har en (förståelig) men frostig relation med män. Betoningen ligger på de dåliga relationerna och den dåliga kommunikationen. Rent psykologiskt speglar varje kvinnas syn på sin mamma eller mormor tydligt den situation som de själva befinner sig i.

”Slumpvandring” är Axelssons andra skönlitterära roman, efter hennes prisbelönta ”Aprilhäxan”. Författarinnan har förärats flera jordgubbar av recensenterna på Lettura. Hon är en mästare på att skildra kvinnoöden och utövar en bitter men delvis svårforcerad samhällskritik. Då denna roman förärades en svag trea/stark tvåa kändes en utförligare förklaring av betygsättningen nödvändig.

Splittring utmärker denna bok, författaren har målande beskrivit flera kvinnors liv men utan någon verklig slutledningsförmåga. Jag kan likna romanen vid ett garnnystan som klippts sönder på vissa ställen. Plötsligt hamnar man vid en avbruten tråd och undrar vad som var meningen med tråden överhuvudtaget. Ingen av huvudpersonerna får ett fullkomligt porträtt, utan känns alla som pusselbitar i porträttet av den verkliga ”arbetarkvinnan”men mer eller mindre själlösa. Detta och det faktum att intrigen känns som bortblåst gör mig oengagerad och till och med less på ”huvudpersonerna” efter bara några kapitel. För mig måste en roman ha ett syfte, och jag tycker att författaren haft många bra och intressanta spår, men inte fullföljer ett enda.

Jämför man denna bok med den fantastiska ”Aprilhäxan” som är sammansatt på ungefär samma sätt, eller den genialiska ”Den jag aldrig var” väcker det stundtals funderingar på om det verkligen är samma författare som skrivit denna lama historia. Stark tvåa? Svag trea? Jag vet inte, men uppmanar läsaren att avstå denna roman och läsa någon av Axelssons andra böcker.

Betyg 2

Jag tycker att det är en fantastisk bok. Det är sällan en bok berör mig så fysiskt som den här gjorde. Jag kunde inte sluta gråta. Den knäckte mig verkligen. Jag kan inte säga exakt vad det var, men känslan som boken förmedlade till mig var så otroligt stark.
Det kan hända att jag blir besviken om jag läser den igen. Jag vet inte ens om jag vill utsätta mig för det igen...
MajGull Axelsson är en av Sveriges bästa författare enligt mig!

Betyg 5

Ordet slumpvandring är en matematisk term för slumpmässigt återkommande mönster.

Augusta, Alice och Angelica är tre kvinnor i helt olika generationer. Deras liv har till det yttre helt olika förutsättningar.
På Augustas tid kunde en tjänsteflcka göras med barn och sedan skickas på porten med några kronor i fickan.
Men sedan dess har Sverige gått framåt, folkhemmets monterats upp och jämställdhet införts. Kvinnan är fri att råda över sitt liv och sin kropp.
Eller?
Mönster ser ut att gå igen på ett mycket övertygande och obehagligt sätt i denna mästerliga generationsroman.

Som vanligt är personteckningarna den stora behållningen av Axelssons romaner.
Detta är, tycker jag, hennes bästa hittills och det är väl bara att hålla med föregående recensent: Axelsson är Sveriges bästa författare!

Betyg 5

JAg läste den.. la den ifrån mig och glömde den. Jag gillade den när jag läste, men den har aldrig fastnat. Känns inte alls som aprilhäxan, som fångar en och håller en kvar. Nej, något saknas, jag vet tyvärr inte vad, kanske ett engagemang från författarens sida?

Betyg 2

Majgull Axelsson serverar tre kvinnoporträtt spridda på fem generationer. Vi kommer mycket nära kvinnorna, och Axelsson är en mästerlig berättare. Hennes språk glider omärkligt mellan personer och hisnande avstånd i tid. Utan att det märks. Det är förträffligt. Skickligt.

Men historierna vi får oss till livs är banala. Åtminstone känns det som att vi har fått dem serverade oss förr, av andra likväl som henne själv. Raka mer eller mindre sorgliga historier utan någon särdeles smart knorr, tom snuddande vid pekoral mot slutet i sin överdådiga sentimentalitet. Jag kan inte hindra mig själv att undra vad författaren egentligen ville ha fått sagt med dessa löst sammanfogade historier. Mig går det förbi. Jag blir aldrig engagerad.

Men betyget blir ändå en stadig trea, mest tack vare sättet historien är berättad på.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Bra bok som skildrar kvinnors livsöden.

Betyg 5

Gripande både fysiskt och psykiskt. Kvinnoskildringen är vacker och fasansfull.

Betyg 4

Så här ska en roman kännas! För kände gjorde jag - både för språket, historians upplägg och karaktärerna i den.

Generationsromaner är inget jag ägnat mig åt i någon större omfattning, men här används greppet på bästa tänkbara sätt och jag älskar Axelssons hela stil.

Betyg 5

Spännande gripande, svårt att lägga boken ifrån mig!

Betyg 5

Sentimental tyckte jag da verkligen inte att boken var, snarare valdigt tragisk. Problemet som jag upplevde det var att de tre huvudkaraktarerna Angelica, Alice och Augusta skildras utan nagon. varme overhuvudtaget. Deras oden hanger samman pa manga satt och de ar alla tre utsatta som kvinnor pa olika satt, men det lamnar en marklig kansla att lasa om dem nar de ar beskrivna med san distans. Jag far nastan kanslan av att Majgull Axelsson acklas av sina karaktarer. Kanslan nar jag laser om Angelica och hennes sjalvforakt ar att majgull axelsson lagt upp henne pa ett obduktionsbordet med starka lysror I taket. Beskrivningarna av samtliga personer ar fran ett utifranperspektiv vilket gor det omojligt att kanna med dem eller kanna nagot djupare for berattelsen. Det ar markligt och lamnar mig med en obehagskansla som inte kommer av vad som hande I boken utan av att jag kanner mig som en askadare som ser ner pa karaktarerna. Trist!

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Boken var inte lika bra som Aprilhäxan, men fortfarande mycket välskriven och absolut läsvärd. Det är intressant hur väl bokens titel passar ihop med dess innehåll; slumpvandring är en matematisk term för ett sätt att skapa fraktaler, det vill säga "ett självlikformigt mönster med struktur i alla skalor", och innebär alltså att på ett iterativt (upprepande) slumpmässigt sätt skapa ett mönster. Precis så är med denna bok, där vi får följa tre olika generationer som alla går liknande öden till mötes. Jag tycker att det var en väldigt intressant bok! Tempot var dock stundtals väldigt lågt, men inte så lågt att man tappade intresset. Det drar dock ner helhetsbetyget lite, som därför landar på en svag fyra.

Betyg 4

”Slumpvandring” är en generationsberättelse om tre kvinnor i tre generationer som måste tampas med det förflutna, men även nuet, då det förflutna inte går att undgå, då det är ständigt närvarande, även i nuet.

Kan man fly från sitt förflutna, är frågan som kvarstår när jag stänger boken. Huvudkaraktärerna såväl som bifigurerna uthärdar tragedier som får en att tänka om gällande uttrycket ”vad som inte dödar, härdar”. Vad som inte dödar kan också lämna en för evigt nedbruten utan någon möjlighet att ta sig vidare. Där hoppet om en bättre framtid blir mindre ju trasigare skick ens förflutna har lämnat en i.

Tragedierna i sig återspeglar synen på klass och kön. Det handlar om de som hamnar i botten i hierarkin eftersom de brutit mot såväl förlegade som gällande normer över vad som skapar ens värde: utomäktenskapliga graviditeter, att vara fattig, att vara ett fosterbarn, att vara alkoholiserad, att vara kvinna med sexdrift, etc. Och det kommer inte ut något bra att se sig som värdelös och samtidigt behöva utstå efterdyningarna av det som hänt. Hur finner man då gnistan?

Jag hade länge svårt med boken och tyckte den var platt och klyschig. Men ju mer jag läste om deras livsöden, om all trasighet vi människor bär med oss, om hur vi hela tiden försöker vårt bästa, blev jag till slut gripen.

Jag önskar jag kunde se något ljus i denna mörka bok. En möjlighet till försoning. Men denna försoning verkar enbart komma från demens och död.

Betyg 3