En verkligt bar bok om andra världskriget, och om en flicka som gjorde något förfärligt. Som 13-åring såg Briany Tallis en scen mellan sin storasyster och städerskans son, och detta fick den fantasifulla flickan att dra förhastade slutsatser, vilket hade ödesdigra konsekvenser för alla tre. Hela boken blir en försoning.

Boken är verkligen väl skriven med sympatiska personer och olika synvinklar. Man bara läser och läse. Ända från första sidan visste jag att det var nåt verkligt bra jag höll på att läsa. Boken är delad i tre delar, som dock är väldigt annorlunda. Fösta delen utspelar sig år 1935 då Briany begår det ödesdigra "brottet" som hon föröker försone hela resten av sitt liv. DEn andra och den tredje delen utspelar sig 1940, och handlar om Robbie Turner, städerskans son, och den brittiska armens retrett från Frankrike, respektive om Briany, som jobbar på ett sjukhus i London under kriget. McEvan har fått med mycket, och hela boken är verkligt intressant.

Betyg 4

Nu när det är aktuellt att se filmen, passar det bra att flagga för den enda underhållande bok som den prisade författaren McEwan har skrivit. Den är spännande, lärorik och fängslande skriven. Engelsmännens reträtt genom Frankrike är mästerligt beskriven.

Betyg 4

En oerhört bra bok. Jag tycker väldigt mycket om handlingen, särskilt första delen av boken. Så livfull och känslig. Tyvärr blev andra delen lite långtråkig för mig, men detta drar inte alls ner på betyget. Och det är också bra att det gjorts en så underbar filmatisering av den!

Betyg 5

McEwans roman "Lördag" utspelar sig under endast en dag. I "Försoning" använder han sig av det greppet genom den första delen - halva romanen. Han gör detta mästerligt, nästan overkligt bra. Inspiration har han fått, kan jag tänka, ganska mycket från Virginia Woolf (han antyder ju det själv i romanen också), men till skillnad från henne driver han skickligt en intrig också.
Romanen glider över i de andra delarna och tiden flyter på i mera normal "romantakt". Och hans beskrivningar av krigets fasor är fascinerande att ta del av. Då men ar jag inte bara tillbakadragandet från Frankrike, utan (kanske i synnerhet) händelserna på sjukhusen i London som får ta emot de reträtternade soldaterna. Intressant vinkel.

Jag gillar särskilt slutet.

Läsningen av "Lördag" ibland kunde kännas lite torr och akademisk, det finns spår av det även i denna roman, men inte alls lika tydligt. Det är ett plus.

Betyg 4

Hmm. Nä, alldeles för långtradig. Hände inte mycket, kändes ganska meningslös stundtals. Funderade många gånger på att sluta läsa - vilket är väldigt ovanligt för att vara mig. Har aldrig varit mycket för krigsskildringar. Slutet gav dock en bra vändning.

Betyg 2

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag gillar den här boken mycket. Till en början tyckte jag att språket var alldeles för pretentiöst och onödigt högtravande, men allteftersom jag fortsatte läsa och blev mer och mer fängslad började jag tycka om Ian McEwans beskrivningar och hans förmåga att skriva intressant.

Jag tyckte om den första delen väldigt mycket. En halv bok som utspelas under en enda eftermiddag skulle kunnat vara långdraget skrivet av någon annan författare. Under andra delen av boken, då Robbie är i krig, sjönk mitt intresse lite, men även de sidorna sträckläste jag. Jag gillade bokens tredje del skarpt.

Bokens slut, de allra sista sidorna, var det mest gripande och bästa slut jag läst på länge.

Betyg 5

För att tala klarspråk - detta är från början till slut; kompakt trams och usel smörja. Jane Austen, systrarna Brontë och deras jämlikar kan vila lugnt ett tag till. Ian McEwan, som obegripligt nog rankas som en av de bästa nutida brittiska författarna är en värdig ersättare. Berättargreppet är dock smart. Han fritar sig själv från misstanken att ha formulerat detta sega dravel genom att låta en av bokens huvudpersoner, den hysteriska Briony, vara författaren. Man får därmed tugga i sig en hel del. Bland annat 4 sidor (fyra!) där storasystern Cecilia väljer klänning och piffar till håret inför kvällens middag. Så går det till nästan hela tiden. Allt, allt, allt ska beskrivas ordrikt och utförligt in i minsta och mest meningslösa detalj och adjektiven staplas på varandra tills man kräks och utbrister: - Men för helvete! Kom igen nu! 

Ett gott råd: Läs inte det här skräpet; välj något annat. Vad som helst.

Betyg 1

Kämpade mig igenom 100 sidor, gav sedan upp. Men se gärna filmen, den är bra.

Försoning Ian McEwan, ordfront förlag 2005 i översättning av Maria Ekman

En varm sommardag, året är 1935, den dagen upptar en stor plats i McEwans roman ”Försoning”. Den yngre systern Briony får mycket om bakfoten, det kommer att få stora konsekvenser, frågan är, är det medvetet? Briony inser senare vad hon gjort och att det fått långt större konsekvenser än hon kunnat förutse och hon börjar då att rannsaka sig själv och när en önskan att ställa allt till rätta. Men det har gått många år och den utpekades liv har tagit en helt annan riktning, alla hans framtidsutsikter rasade på några minuter, kan man förlåta?

En lång dag, med många detaljer, ja så känns det verkligen. Det blev för mycket ointressanta bisaker för mig och jag blev uttråkad, men gav inte upp. Jag antar att det har ett syfte, men det kändes inte så under pågående läsning.

Författaren belyser från fler håll olika personers uppfattning av vad som hände. Tolkningar vad man vill ska vara sant när man en gång bestämt sig. Det är det intressanta i denna roman. Att bli utpekad och inte kunna försvara sig, att bli uthängd utan en chans att försvara sig, något som hela min kropp känner avsky inför. Men det tog enligt mitt tycke för lång tid att komma där hän, så nära att jag gav upp.

Jag tar med mig en tanke, ett flyktigt ögonblick kan påverka en annan människas liv.

Betyg 2