För att tala klarspråk - detta är från början till slut; kompakt trams och usel smörja. Jane Austen, systrarna Brontë och deras jämlikar kan vila lugnt ett tag till. Ian McEwan, som obegripligt nog rankas som en av de bästa nutida brittiska författarna är en värdig ersättare. Berättargreppet är dock smart. Han fritar sig själv från misstanken att ha formulerat detta sega dravel genom att låta en av bokens huvudpersoner, den hysteriska Briony, vara författaren. Man får därmed tugga i sig en hel del. Bland annat 4 sidor (fyra!) där storasystern Cecilia väljer klänning och piffar till håret inför kvällens middag. Så går det till nästan hela tiden. Allt, allt, allt ska beskrivas ordrikt och utförligt in i minsta och mest meningslösa detalj och adjektiven staplas på varandra tills man kräks och utbrister: - Men för helvete! Kom igen nu!
Ett gott råd: Läs inte det här skräpet; välj något annat. Vad som helst.
|
(59 år)