Fem författare har fått en stipendievistelse i ett stort hus på landet där diskret personal sköter mat och städning. Yvonne är 67, etablerad men har inte skrivit något på länge, till skillnad från den 24-åriga Rebecca som nyligen gjort succédebut. Pierre är en ung poet medan Hector och Jovan är äldre, den senare är en tidigare älskare till Yvonne. Hon dras till den frimodiga Rebecca, hon påminner om henne som ung. Men samhörigheten skuggas av avund, en avund som stör samvaron i hela gruppen. Yvonne tappar kontrollen, allt tycks glida ur hennes händer. Mellan henne och Rebecca utvecklas en erotisk maktkamp som bara kan sluta på ett sätt...

"Författarinnan" är ett psykologiskt kammarspel där Falkenland lämnat det utnyttjande och de religiösa grubblerier som kännetecknar hennes tidigare böcker. Men den sexuella besattheten finns kvar och Yvonne sörjer sin förlorade attraktionskraft mer än sin borttappade skrivförmåga. Istället för att leva på sin litterära erfarenhet i gruppens samtal urartar hon till kritik, illa dold svartsjuka och jagfixering. När Rebecca och Pierre får ihop det reagerar Yvonne med egna närmanden och skriver små lappar som hon skjuter in under hans dörr. Sånt man förväntade sig av fjortisar innan nätet fanns. När Rebecca så dumpar Pierre för nästa man fortsätter Yvonne sin självdestruktiva dans till det slutliga nederlaget. Hon är både gränslös och sorglig och känns inte helt trovärdig.
Falkenlands böcker är ofta tunga och närmast plågsamma i sin närgångna granskning av mänsklig förnedring och förfall. Lite så här också men den är ändå ljusare och mer lättläst, med luftig text på ibland bara några rader per sida. Det psykologiska spelet mellan de fem är intressant och igenkännbart och de är sinsemellan väldigt olika som personer. Greppet med en äldre kvinna som sexhäxa som har svårt att få till det känns fräscht och boken är klart läsvärd.

Betyg 3