Författaren Monika har skrivkramp och hoppas att semestern på den italienska ön LIpari ska lösa både äktenskapsproblemen, ångesten och känslan av otillräcklighet. Men redan på färjan börjar hon och maken Piero bråka, de glider allt längre från varann medan dottern Frida kommer i kläm. Monika känner att hon borde vara bättre, både som mamma och maka, men hon förmår inte. Hon funderar för mycket och dricker för mycket, en livsfarlig kombination när man lider av ångest. Längtan efter det som varit, eller något nytt, gör att den slutliga katastrofen kryper allt närmare...

Lipari är författarens debutroman, ett laddat relationsdrama om en familj i sönderfall. Monika är en komplex kvinna och i alla fall jag har svårt att tycka om henne. Förvisso mår hon inte bra, men hon skyller på omgivningen, maken och hans bekanta, samtidigt som hon drömmer sig tillbaka till ungdomen, till gamla älskare och tiden då hon och Piero träffades. Han är inte oskyldig men det är svårt att leva med en kvinna som ser allt i svart. Vad författaren egentligen vill säga förstår jag inte riktigt, kanske bara att livet är svårt? Men är lösningen att fly från problemen, att bara lämna allt? När en man gör så anses han som en svikare.

En lovande debut men inte helt klockren. Monika är lite vag i konturerna och läsaren förstår inte hur hon hamnat där hon är. Även övriga karaktärers agerande kan man fundera över. Men språket är bra, dialog och miljöskildring också. Så det kan bli bra i framtiden, jag ska läsa hennes nästa bok när den kommer!

Betyg 3