Flickornas tystnad är ännu en version av det trojanska kriget. Detta lämnar inte författaren någon ro och det visar bara vilket mästerverk Homeros fick till när han skrev Iliaden och Odyssén. Barkers bok påminner väldigt mycket om Madeline Millers hyllade "Sången om Akilles", det är i princip samma berättelse i själva skildringen om Trojas fall. Men istället för att Akilles bästa vän och älskare Patroklos är berättare är det hans älskarinna Briseis. Millers bok kom ut först och om inte Iliaden varit allmängods kunde hon anklagat Barker för plagiat.
I denna bok är Briseis drottning i en mindre stan som erövras av grekerna med Akilles i spetsen. Han mördar hennes make och bröder och tar henne som "hedersgåva", alltså sexslav eller älskarinna. Briseis hatar Akilles men ser också en osäker man som blivit övergiven av sin mor som barn och som aldrig kan känna lycka och lugn. Bokens kvinnor är huvudpersoner, de är ägodelar men värdefulla sådana och Briseis blir en bricka i männens maktspel. Hon är en överlevare och inte helt utan inflytande men väl medveten om vad det innebär att vara kvinna i männens värld.

Barker lägger inte fingrarna emellan, jag tyckte att "Sången om Akilles" var våldsam men det övertrumfar Barker flera gånger om. Helt i linje med dagens författare excellerar hon i inälvor som väller ut, hjärnsubstans som stänker och blod som sprutar. Värst är skildringen av hur grekerna dödar alla pojkar, även spädbarn, för att de inte ska växa upp till fiender. Ungefär som lejon dödar andra hanars ungar för att få para sig med honorna.
Jag förstår tanken, att visa krigets vansinne och att de hjältar som historien vimlar av inte är annat än slaktare. Så har det varit från stenåldern fram tills nu och det kommer att fortsätta så. Det har aldrig funnits några krigshjältar, det finns bara fredshjältar och de är jävligt få... Men hon tar i för mycket, budskapet har gått fram för länge sen. Att utmåla kvinnor och barn som krigets offer är också lätt, men även männen är lika mycket offer som tvingas ut i krig de inte förstår och som dör till ingen nytta. Skillnaden mot nu är att ledaren sitter trygga i sina bunkers medan soldaterna dör, Akilles och Agamemnon var åtminstone på slagfältet och fick sina straff, förr eller senare. Iliaden är egentligen den första antikrigsberättelsen, ett förödande tioårigt krig med tiotusentals offer bara för att en kvinna blev förförd, eller var otrogen, med en annan man än den hon var gift med...

Trots splatterscenerna tycker jag att "Flickornas tystnad" är bättre än Millers version, den är mer direkt och att en kvinna är berättare och kvinnornas liv som erövrarnas byte är huvudtemat höjer berättelsen. Men jag måste också slå ett slag för Marion Zimmer Bradleys version av Iliaden, "Facklan". Ja jag vet att hon hamnat i onåd efter en pedofilskandal, men boken är så bra att man måste skilja på person och verk. Den utspelas inne i Troja, på förlorarnas sida, och berättare är Priamos dotter Kassandra, "den galna sierskan".
Missa inte heller Millers andra bok, "Kirke", löst baserad på Odyssén. Den är klart bättre än "Sången om Akilles".

Betyg 3