Finland 1944. Trebarnsmamman Rut Blom kämpar för att sköta jordbruket på sin arvegård Skuggas. Hennes man Verner har varit inkallad sedan 1940, nu ligger han vid fronten i Karelen. Snart ska den 17-årige sonen Finn också dit och oron är konstant. Rut orkar inte med allt arbete men tilldelas en krigsfånge som hjälp., löjtnant Anton Demchenko. Han är duktig men språkförbistringen är ett problem och som fiende ses han med misstänksamhet från omgivningen. Men Anton är inte bara duktig på jordbruk och djur, hans öppna och lättsamma sätt får Rut att känna de mest förbjudna känslor. Hennes högsta önskan har alltid varit fred och att maken kommer hem. Men hur går det då med henne och Anton...?

Skuggas har kallats en finstämd och ömsint roman om förbjuden kärlek, om att se bortom fiendskap och kunna förlåta. Och det stämmer väl, men för mig är det först och främst en antikrigsroman. Den visar på krigets vansinne och hur vanliga människor utsätts för ofattbart lidande, även de som inte är vid fronten. Hur alla män tvingas ut i krig fast de inte passar som soldater och hur även de få som överlever inte längre är samma person. Precis det som sker i Ukraina idag.
Romanen är ganska förutsägbar, det är inte alls konstigt att känslor uppstår när ensamma män och kvinnor möts, i synnerhet i pressade situationer när stress och oro behöver en motvikt. Inte heller att tidigare fiender ses med misstänksamhet. Språket är poetiskt och karaktärerna trovärdiga, liksom berättelsen som visar på hur människor har det under krig.

Betyg 3