Plötsligt en dag tappar den 10-åriga Mona synen och blir helt blind. Hon och hennes föräldrar blir förstås skräckslagna och åker genast till läkare. Men innan de får träffa doktorn kommer synen tillbaka. Läkarna gör alla tänkbara undersökningar men står frågande till vad som hände. Föräldrarna vill veta om dottern kommer att förbli frisk eller om symptomen kommer tillbaka. För att åtminstone göra något vill läkaren låta Mona träffa en psykiater en gång i veckan. Då föräldrarna arbetar går uppdraget att följa med Mona till hennes morfar Henry, en vital 80-åring som älskar sin dotterdotter över allt annat. Men psykiater tror han inte på, istället vill han låta flickan upptäcka världens skönhet innan det är för sent, om det värsta skulle inträffa. Så varje onsdag tar han istället med henne till ett av Paris´ stora konstmuseum, Louvren, Musée d`Orsay eller Centre Pompidou för att visa henne konsthistoriens största mästerverk. Mona är en läraktig elev, men oron för nya anfall finns alltid där...

En mycket annorlunda roman, i praktiken en grundkurs i konsthistoria från 1400-talet fram till våra dagar. Henry visar Mona ett konstverk i veckan som hon får studera och sedan diskutera med honom. Varje konstverk har en "syntolkning", en verbal beskrivning av verket och dessutom berättat morfar om konstnären och den tid denne verkade i. Som grädde på moset finns längst bak i boken 52 bilder på de konstverk de två tittat på. Visserligen är det pluttiga bilder som inte gör konstverken rättvisa, men läsaren får ändå en bild av hur de ser ut. Väldigt pedagogiskt och bra gjort!

Ramberättelsen om Mona och hennes familj är en feelgood av värsta slag, eller bästa, om man gillar lillgamla barn som ställer allt tillrätta i bästa superhjältestil och med lite hokuspokus på slutet. Jag ser det bara som en förevändning för att få skriva om konst på ett lättillgängligt sätt, (författaren är professor i konsthistoria) och det är den delen jag gillar.
Alltså en bok som förutsätter att läsaren är konstintresserad, eller vill bli, annars är den helt outhärdlig. Bör också avnjutas i lagom doser, några konstverk åt gången, och då räcker den länge också. Den har blivit väldigt populär i hemlandet Frankrike och jag förstår varför! En av höstens bästa!

Betyg 4