På en flygresa hamnar bokens manlige huvudperson bredvid den unga kvinnan Chloe. De börjar prata och när de landar hemma i London bestämmer de sig att ses igen. Snart har de förälskat sig och blir ett par. Men i bokform utvecklas denna traditionella relation till en gränsöverskridande roman om kärleken i ett filosofiskt perspektiv. Författaren granskar det unga parets förhållande in i minsta detalj, samtidigt som kärlekshistorien framskrider analyseras alla känsloyttringar mer eller mindre vetenskapligt ur ett allmänmänskligt perspektiv och med jämförelser med kända kärlekspar från teater och romaner. Läsaren för vara med från den första ljuva kyssen, över het passion, till vardagen, det första skavet, svartsjukan, räddningsförsöken och till slut det krossade hjärtat.
En ovanlig roman där författaren är modig nog (eller dum nog) att försöka analysera kärlek, varför den uppstår, växer och till slut dör ut. Ja det blir pratigt och beskäftigt men han skriver lättsamt, med den typiska engelska tillbakalutade humorn, och bokens styrka är igenkänning. Läsaren ler åt hur paret i början bondar, lyfter fram allt de har gemensamt, förundras över tillfälligheten att just de skulle mötas just då, vilken ljuv slump det var och att det är som om en högre makt ville att just de som passar så bra ihop skulle finna varann. Hur de "letar rätt" hos varann, som terapeuter brukar säga och gör upp framtidsplaner.
Så kommer perioden då de skapar gemensamma minnen och förtrolighet, genom resor, restaurangbesök och andra upplevelser. Samtidigt dyker känslan av att "det är för bra för att vara sant" upp, han övertänker och tvivlar på evig lycka. Och som Chloe säger, "man kan skapa problem bara genom att tänka på dem". Så kommer små dissonanser, något skaver utan att han kan ta på det. Han försöker stärka relationen, hon undrar vad han håller på med och drar sig undan, Så börjar hon titta på andra, svartsjuka, förnekelse och hjärtekross, hon lämnar på ett osnyggt och egoistiskt sätt, självmordsplaner.
Som sagt, boken lever högt på igenkänning och ett visst underhållningsvärde. En positiv sak är att det som sker inte är någons fel, det bara sker att kärleken tar slut. De var inte den perfekta match de ville tro. I bästa fall kan den kanske vara till nytta för den som blir förälskad, men manualer för kärlek brukar inte vara någon hit.
Nu vet ni ungefär vad som händer, det som brukar hända i relationsromaner. Och det mesta står på baksidan så vi får ta till oss Karin Boyes ikoniska strof "Nog finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen som är mödan värd"