Tiden är sent 60-tal. Johan Steiner är framgångsrik reporter på Aftonbladet med ett speciellt intresse för Vietnam, som efter att ha drivit ut fransmännen hamnat i krig med USA. Så det är naturligt att han skickas dit för att rapportera på plats. Men på hemmaplan finns hans ungdomskärlek Helena, som nu har man och barn. De är fortfarande vänner och umgås alla tre, men känslorna finns kvar och Helena oroar sig över Johans farliga uppdrag. Han i sin tur behöver distans till Helena, och en ung vietnamesisk kvinna, Thi, fångar hans intresse...

En historia om kärlek och krig och om hur Vietnamkriget påverkade både vardagsliv och rikspolitik i Sverige. Tredje fristående delen i serien Sagan om vår nya tid. Johan Steiner är en slags dåtida Erik Ponti, med kontakter i alla läger och en förmåga att finnas på plats när det händer. På så sätt har boken hög igenkänning för oss som minns den tiden. Är det bra då? Tja jag vet inte riktigt. Vissa delar påminner faktiskt mer om en nyhetsartikel än ett romanavsnitt. Sen är det dialogen, den är stolpig på något sätt, Inte felaktig eller tjatig men den känns ändå konstlad, konstruerad snarare än naturlig. Faktamässigt är boken på topp, författaren är påläst och insatt. Ändå tycker jag att avsnitten som handlar om Johan och Helenas förhållande är bokens styrka. Förbjuden kärlek, val, plikt och familj, undertryckta känslor och missade tillfällen, allt utan tillgjord dramatik. Inte konstlat utan naturligt!
Så jag tycker faktiskt att den produktive Eriksson borde satsa mer på relationer och mindre på spänning och nutidshistoria i kommande romaner! Kan rekommendera Oktoberhavet av samma författare, den är bra.

Betyg 3