Sommaren 1983 släpps Ingrid Wolt ut från Hinseberg. En gång var hon en respekterad polis på god väg att göra karriär som utredare. Nu flyr hon sitt förflutna och försöker starta om i den lilla orten Wåmhus i Dalarna. Långt borta från sin exman men också från sin dotter som är fosterhemsplacerad och som hon vill ha tillbaka. Men med sin bakgrund får hon inget jobb utan beslutar sig för att göra det hon kan, utreda brott. Så hon startar Siljans Spaningsbyrå och det första uppdrag hon tar är hitta 12-åriga Mattias som försvann ett år tidigare. Polisen påstår att han drunknade, men när hon börjar nysta i fallet väcks mörka hemligheter i den skenbara idyllen...

Ninni Schulman har tidigare skrivit Hagforsserien, en rad deckare som utspelas i Värmland med omnejd. Med Som vi lekte inleder hon något nytt, Siljanserien, med Ingrid Wolt i huvudrollen. Det är en klassisk deckare, försvinnande, mord, hemligheter, undermålig polisutredning och en mängd personer som har något att dölja. Plus kärleksstrul och andra personliga problem för hjälten. Habilt, men som vanligt med osannolika tillfälligheter och detaljer som inte håller. Som när Ingrid som första uppdrag blir ombedd att kolla upp en kvinna som maken tror är otrogen. Hon säger nej då hon tror att maken riskerar bli våldsam. Hur trovärdigt är det att en person som desperat behöver försörjning säger nej till den typ av uppdrag som är de i särklass vanligaste för den typen av tjänst? Författaren väljer att vara korrekt snarare än trovärdig.

Jag borde inte recensera deckare då jag inte gillar genren. men vi har den i bokcirkeln. Så ni som gillar deckare kan bortse från min brist på entusiasm, det är som sagt ett habilt hantverk. Men jag letar fortfarande efter krim utan mord, våld och poliser med kärleksproblem. Finns det ens...?

Betyg 2