En novellsamling där alla berättelser försiggår i närheten av någon av Londons tunnelbanestationer, därav titeln som är lika med två av stadens linjer. Novellerna skrevs och utspelas på 1970-talet, innan mobiltelefoner och Internet, och karaktärerna är vanliga människor i vardagliga situationer men där något skaver eller ställs på sin spets. Som vanligt med noveller är kvalitén skiftande, men det beror mest på tycke och smak snarare än svagheter hos författaren.

Maeve Binchy var en framgångsrik irländsk författare som skrev feelgood innan någon visste vad det var. Hennes romaner handlar ofta om livet i Irlands småstäder och förhållanden familjer och vänner emellan, ofta serverat med en stor slev humor. Att berättelserna, som i denna bok, utspelas i London tillhör inte vanligheterna. Hon är omtänksam mot sina karaktärer, vanliga människor som skildras med värme och medkänsla. Dramatiska utspel, främmande miljöer och cliffhangers är inte hennes stil, det lunkar på i lagom tempo och mysfaktorn är klart högre än gullighetsfaktorn. Jag gillar hennes böcker just därför och även denna bok är läsvärd även om den inte är i klass med hennes bästa romaner.

Betyg 3