Jag tycker att Bodil Malmsten är den typ av författare som är bättre som novellist än romanförfattare. Denna bok är en samling av hennes noveller från olika tider, ungefär halva boken är det man kallar "morfarsnoveller" som i huvudsak berör hennes barndom och uppväxten i byn Bjärme i Jämtland. Resten är "passionshistorier" om känslotillstånd som ömhet, åtrå och besatthet. Jag föredrar den senare delen, hon har en speciell stil i hur hon skriver. Vissa är drastiska och grymma på ett sätt som man inte förknippar med den utåt sett timide Malmsten. I vad mån de är självbiografiska är svårt att säga, men till stor del tror jag. Att leva i relationer verkar inte vara hennes bästa gren, jag tycker mig läsa in både bitterhet och frustration mellan raderna. Ett tema som återkommer är män som inte vill ha sex, som avvisar och drar sig undan.

En intressant, smårolig och ibland drastisk samling noveller som förefaller vara ett tvärsnitt av den för tidigt bortgångne Malmstens produktion.

Betyg 3