Vad ska man säga om den här boken?
Unga Sonja växer upp i Malmö, hon vill bli sedd, längtar efter uppmärksamhet, att ha någon nära sig och att vara en sexuellt frigjord kvinna. Hon lider dock av självhat och depression. Hon går under de år den här boken sträcker sig in i mängder av tillfälliga sexuella förbindelser. Vad som helst bara hon slipper ligga ensam hemma i sin säng. I skolan lider hon av prestationsångest. Alla hennes besvär bedövar hon med alkohol, skräpmat, cigaretter och sex. Hon försöker ha normala relationer, men dessa slutar alltid destruktivt. Många av männen behandlar henne som skräp. Ändå föredrar hon utnyttjandet framför ensamhetens leda.
Det här är en välskriven och sorglig bok om en ung kvinnas längtan, desperation och ensamhet. Hennes depression kändes för mig så träffande att läsa om, även om jag först hade svårt för hur minimalistiskt berättad den är. Men tyckte ändå att den var mycket engagerande. Sedan kan jag tycka att det blir lite väl mycket sexuella beskrivningar. Författaren hade inte behövt att utförligt beskriva alla de 40+ män som Sonja ligger med under bokens gång. Är man känslig för sexuella beskrivningar, bör man inte läsa den här boken. Men den känns hela tiden ärligt berättad, och jag är säker på att det finns ett flertal som Sonja som bedövar sin egen ensamhet och smärta med sex. Av vad jag har läst om Kerstin Thorvall så var hon utan tvekan en av dem.
Slutbetyg, en 4:a!

Betyg 4

"Lättnaden. Vetskapen att jag faktiskt är knullbar. I alla fall om jag tjatar."

Sonia är en vilsen tonåring som ser sig själv som ful och ointressant. Hon söker bekräftelse på tre olika sätt; hon vill rädda världen, hon vill uppfattas som begåvad men mest av allt vill hon bli älskad. Som villig tjej har hon inga problem att få bekräftelse från motsatt kön och hennes oro att ingen vill hångla med henne är obefogad. I gymnasiet får hon sin första pojkvän. Han är en bra kille som älskar henne, ändå gör hon slut. Ett mönster som följer henne genom studietiden och ut i yrkeslivet. Ständiga ONS och kk, men när det blir stabilt och tryggt är det hon som gör slut...

Titeln Männen i mitt liv är en utmärkt varudeklaration, i kronologisk ordning får läsaren följa hennes möten med män och en och annan kvinna. Ofta avhandlas själva mötena på en sida, ibland mer, ibland mindre. Männen är perifera men ändå i fokus, varken onda eller goda. För läsaren blir det ganska tjatigt, i synnerhet då alla raggas upp i samma miljö, i akademiska kretsar och på klubbar. Och det är Sonia som sköter raggandet, eller väljer vem som hon ska bli uppraggas av.

Som vanligt undrar jag vad författaren vill säga? Sonia har ångest och äter antidepp i perioder, men det är inget ovanligt. Hon dricker för mycket och äter för lite, som många tjejer idag. Hon är inget offer, varken utnyttjad eller sexmissbrukare. Men hon framställs som skör och destruktiv bakom den kaxiga attityden. Läsaren får aldrig veta var hennes omättliga bekräftelsebehov och bottenlösa självförakt kommer från. Även när sexet framställs som njutningsfullt är det sällan kärleksfullt. Och när det blir det backar hon...

Betyg 3