bokrecensioner boktips     
Hem | Sök böcker | Lägg till ny bok | Topplistor | Länkar | Kontakta oss | Bli medlem |
  Logga in

Samma Författare:
Fiskepatrullens berätt..
Före Adam
Hans Fäders Gud
Järnhälen
Kungen av klondyke
Kärlek till livet
Köldens barn
Martin Eden
Månansiktet
På luffarstråt
På tro och loven
Skriet från vildmarken
Snöviddernas dotter
Till sjöss med pirater
Varg-Larsen
Vargens son
Varghunden
White Fang
Liknande böcker:
Himlen kan vänta
 L. Gray
Kanslern: Axel Oxensti..
 G. Wetterberg
Fristen
 P. Levi
Karl XI den misslyckad..
 S. Svensson
Medeltida människor et..
 B. Kurtén-Lindberg
Inte bara applåder
 L. Björnstrand
Trådrullen
 S. Olin
Konsten att fejka arab..
 L. Liman
Margareta Regina - vid..
 K. Tegenborg Falkdalen
Armfeldts armé - Histo..
 G. Pollen

Välj Genre
Roman
Historisk Roman
Deckare
Thriller
Fantasy
Science-Fiction
Ungdomsbok
Biografi
Fakta
Klassiker



Avgrundens folk

 
Författare: Jack London
Genre: Biografi
Ämnesord: depression, historia, kultur
Utgivningsår: 1903
ISBN: 1556521677
 
Spänning:  3
Lärorik:  8
Sorglig:  6

KÖP PÅ CDON.COM




Begagnade:
Köp begagnad på bokbörsen


Jack London far till London för att utforska det fattiga East End. För att smälta in i omgivningen köper han begagnade slitna kläder. Det är mängder med uteliggare som drar runt på gatorna nattetid. Om de somnar blir de väckta av polisen och befallda att gå vidare. Om de somnar en gång till så blir de fängslade.
När parkerna öppnar tidigt på morgonen så fylls bänkar och mark av trasiga bostadslösa som får lov att sova där dagtid. Det var lätt att bli bostadslös i dåtidens London år 1902. Lönerna räckte knappt till mat och hyra och de som skadades i arbetet hamnade direkt på gatan med sina familjer.



Utdrag ur boken:
''För England emotser jag, vad beträffar manlig- och kvinnlighet, hälsa och lycka, en ljus och leende framtid. För en stor del av de politiska partierna, vilka nu så dåligt styra landet, ser jag däremot intet annat än avskrädeshögen''.

Medelbetyg: 3,5 (2 röster)

  » Skriv egen recension «
Betygsätt:

Bli medlem få boktips baserat på dina betyg.
Bok recensioner av Avgrundens folk :


stigh 2004-12-20 17:17
Sommaren år 1902 fördjupade sig den amerikanska författaren Jack London (passande nog) i storstaden Londons undre värld. Författaren hade tidigt beslutat sig för att med egna ögon iaktta livet i ett ghetto, hellre än att höra talas om det av personer som inte själva upplevt det. För att smälta in i den för honom nya miljön maskerade sig författaren likt Günter Wallraff; i en lumpbod införskaffade sig London en ytterst sliten sjömansrock, medfarna byxor och ett par tunga utslitna kängor. Författaren vågade dock inte löpa linan fullt ut utan lät (i lönndom) hyra sig, en för omgivningen, nästan luxuös lägenhet med egen toalett och badkar. Tanken var att denna lägenhet skulle fungera som tillflyktsort och ”livlina” om förhållandena i ghettot skulle visa sig bli alltför outhärdliga. Det tar sedan inte värst många sidor innan det visar sig att författaren ska komma att nyttja denna livlina mer än en gång…

Jack London beslutade sig (enligt förordet) att bedöma livet i den undre världen efter en mycket enkel måttstock: Allt som underlättade liv, fysisk såväl som andlig hälsa, bedömde han vara gott; det liv som istället förstörde, förkvävde eller förkrympte såg han som dåligt. I mötet med distriktet East End, och dess snedställa invånare, kom London snabbt till den slutsatsen att livsbetingelserna för detta slumkvarters invånare var mycket dåliga. De levnadsvillkor som författaren lär känna får honom att förfasas och äcklas. Människorna i East End framlevde sina dagar likt vanvårdade och smutsiga djur boendes i trånga ohygieniska (och av ohyra ansatta) lägenheter; det hörde exempelvis till vanligheten att familjer om 8-10 personer tvingades att dela på minimala enrumslägenheter utan tillgång till varken kök eller toalett. Det är ingen drömtillvaro som London beskriver då han fortsätter med att gå igenom hur en arbetsvecka såg ut för olika kategorier arbetare. Ofta var begreppet arbete analogt med en osäker, periodisk syssla som slet ut såväl kropp som själ. Arbetspass på upp till 14 timmar i riskabla miljöer var snarare regel än undantag och den lön som arbetarna uppbar för sitt fruktansvärda slit var ändå inte tillräckligt för att undgå en utdragen svält. London mixar i denna rännstensskildring avskalade statistiska fakta med mer skönlitterära partier som skildrar diverse miserabla människoöden. Bland annat får i veta att var tredje Londonbo (1,8 miljoner människor) levde på gränsen till fattigdom och därunder samt att 1 miljon människor till detta levde med blott en veckolön mellan sig armodet. Sett till hela det förenade konungariket dog hela 939 av 1000 personer i fattigdom!

London fortsätter att med hjälp av statistiska uppgifter förmedla bilden av ett samhälle i förfall. Som läsare får man veta hur oerhört återhållsamt en vanlig arbetarfamilj tvingades leva och vilken katastrof det innebar om mannen i familjen blev sjuk eller på annat sätt oförmögen att arbeta. Författaren visar med några mycket färgstarka exempel hur familjer störtas rätt ned i avgrunden p.g.a. arbetsskador, alkoholism och trångboddhet. Läsaren får också följa med författaren in i klaustrofobiska och stinkande natthärbärgen samt följa dennes vedermödor när han prövar på att ”bära fanan”. Att ”bära fanan” betyder i London att gå på gatorna hela natten. Författaren låter oss ana hur fruktansvärt detta var:

”Att driva omkring en regnvädersnatt med våta kläder, i synnerhet då man i förväg är försvagad genom brist på mat, är kanske den hårdaste pär som en människa någonsin kan bli utsatt för. Jag har vid gott hull och varmt påklädd, rest en hel dag i trakter, där termometern visade minus 76 grader Fahrenheit – det var uppe i Klondike – och fast jag led, var det dock ett intet mot att ”bära fanan” en natt på Londons gator, när man är hungrig, tunt klädd och våt inpå bara skinnet.”

Jag tycker som ni säker listat ut att det här en förnämlig bok som många säkert är betjänta av att läsa. Trots detta tycker jag att berättelsen hade tjänat på att bantas. Författarens redogörelse spänner över totalt 243 sidor och detta är enligt mitt tycke några sidor för många – för i ärlighetens namn är boken sista tredjedel nästan en karbonkopia av den andra tredjedelen. Författarens avsikt med dessa upprepningar var säkert de allra bästa, det betvivlar jag inte, men jag tyckte i alla fall att de var tämligen tröttsamma. Mycket har säkert förbättrats i London sedan ”Avgrundens folk” publicerades för hundra år sedan även om fattigdomen som sådan inte har utplånats. Den värsta misären har nog förflyttas från det nyss industrialiserade Europa till dylika länder i Asien. Londons avslutningsreplik avseende ansvaret för svälten torde därför vara gällande också idag: ”Icke en enda medlem av den förvaltande klassen kan göra anspråk på att bli frikänd inför mänsklighetens domstol”. Idag är det människorna i västvärlden som otvivelaktigt utgör den förvaltande klassen. Det är med andra ord Du och Jag som nu riskerar att dömas av mänsklighetens domstol…
Betyg 4

axel-nelson 2007-03-07 21:26
Med andra ord så var den tidens London som Strindbergs Stockholm. Här i Lund fanns (och delvis ännu finns) en stadsdel som gick under namnet Nöden. Här i små kåkar utan kök och vatten levde fattiga öst-judar, proletärer och fattigstudenter under likadana omständigheter.
Precis som i Stockholm har de kvarvarande fattigkåkarna lyxrenoverats och övertagits av övre medelklass. Och det byggs fusk-kopior av husen i Leca-block. Månn tro det samma hänt i London?

gun 2011-09-13 19:40
Boken var intressant och är en historieskildring väl värd att läsa. Förhållandena som beskrivs påminner om de som fanns på 1700-talet i Sverige då adel och borgare levde i överflöd och de fattiga fick försöka överleva köld och svält.
Betyg 3



KÖP PÅ CDON.COM

Skriv egen bokrecension till Avgrundens folk






  Köp boken som film på cdon: