Gwenda och Giles är lyckligt nygifta när Gwenda åker till England för att finna dem ett hus att bo i. Huset hittar dock snarare Gwenda än tvärtom.
Trots att hon aldrig varit i England tidigare känns huset omedelbart som hemma. Hon "minns" till och med saker som inte finns där, en dörr som murats igen, tapeter inne i barnkammaren som nu tapetserats över och en hemlig gång i trädgården. När hon "minns" ett mord börjar hon tvivla på sig själv. Hon misstänker att hon håller på att bli galen. Miss Marple går dock emellan och visar att den enklaste förklaringen oftast är den troligaste. Gwendas minnen måste vara verkliga och därigenom också mordet. Marple varnar de två ungdomarna för att väcka mord som sover, men de vägrar lyssna......

"Miss Marples sista fall" är en studie i Christies förmåga att skapa en smart intrig. Lyckliga ungdomar vill undersöka en gammal mordhistoria. De varnas för att väcka mord som sover (gamla synder kastar långa skuggor) men vägrar lyssna på kloka tant Marple. Mördaren som trott sig vara säker tvingas nu än en gång till handling. Jag tycker denna deckare är hyfsad i sin genre. Den tillför inget unikt men är en helt okej bok för hängmattan. Jag ger den en trea.

Det lite roliga i denna berättelse är att den anknyter till en annan Christieroman som INTE handlar om Miss Marple, nämligen "Ett sting i tummen". Gwenda möter på ett vilohem en äldre dam som frågar henne, "var det ditt lilla barn?". Den här anknytningen är ganska unik i Christies böcker. Böckerna om Poirot handlar bara om Poirot och samma sak är det med Miss Marple. Det här är ju knappast särskilt intressant för de som inte är knäppa Christieofiler som jag, men ville ändå uppmärksamma det :).

Betyg 3