Ryskt svårmod när det är som trivsammast. Alkoholiserade arbetare och giriga människor utmärker den förlorade gatan, där den ende som avviker från mallen av mänsklig förnedring är Prochka, pistolmakaren, som efter sina läroår inser att om man vill ta sig ur förnedringen är enda vägen att se på sig själv med värdighet. Och låta bli spriten.
En lustig detalj är att förordet (skrivet på 1960-talet) beskriver huvudpersonen som en utsugare. Idag skulle man nog snarare se honom som entreprenör.
