Det här är sann litteratur. Stor litteratur.
Kort sagt inget för amatörer.

Den klurige Echenoz gödslar med poetiska metaforer vars meningar kan uppta en halv sida. Det är fantasifulla beskrivningar av såväl personer, miljöer och händelseförlopp. Ibland skrattar man högt, ibland sitter man som ett frågetecken.

Historien är en smula ryckig och stundtals rent absurd men oerhört underhållande.

Som så ofta med stora författare hittar man ingen uppenbar poäng men det är kanske det som är poängen?

Det här är något för bokcirkeln.

Betyg 4

Datumlinjen går tvärs igenom Stilla Havet från norr till söder, lite krokigt för att inte passera någon landmassa. Vilket hade blivit lite konstigt då den ön eller landet skulle haft två två olika datum samtidigt... Men tydligen passerar linjen en liten obebodd ö mitt i ingenstans där det även finns ett monument som visar exakt var linjen går.
Ön gömmer ett mysterium, ingen vet riktig vad men det talas om en excentrisk uppfinnare, ett palats, några väktare och en märklig maskin som har okända men starka krafter. Två rivaliserande gäng vill komma över den och skyr inga medel. Blodiga uppgörelser sker världen över men navet är i Paris. Oklart vilken sida som har övertaget men allt ställs på sin spets på den lilla ön i havet...

En berättelse som har agentromanens alla ingredienser, vackra kvinnor, lönnmördare, legosoldater, skjutande, mäktiga män i bakgrunden, hemliga ritningar, föremål med mystiska krafter, vanliga människor som blir indragna, oskyldiga som dör, en ”hjälte” som överlever de mest osannolika skottskador. Men det är något som inte stämmer, lönnmördaren är blind men ändå bäst i yrket, hjälten kapar ett trafikflygplan, både bovar och offer är tämligen tillbakalutade i allt de gör och de mest oväntade möten hanteras helt naturligt. Dramat saknas alltså och hela berättelsen vävs samman till ett utsökt och underhållande nonsens.

Jag har aldrig läst något liknande, typ en blandning mellan Pulp Fiction och Mästaren och Margarita. Jag ser det som en elak parodi på alla spänningsromaner, vilket jag gillar skarpt, andra är snällare och talar om ironi och lekfullhet. Är det bra då? Nja, lite för rörigt och blodigt för min smak. Men med maximal stilistisk skärpa, språklig elegans, poetiska metaforer och en total oförutsägbarhet. Ett mästerverk på sitt sätt, men inte något för alla.

Betyg 3