Utdrag ur boken: ”Hela den mörka, melankoliska och tysta höstdagen hade jag ridit ensam under de lågt hängande molnen genom en ovanligt ödslig trakt och befann mig i den tätnande skymningen inom synhåll för slottet. Jag vet inte hur det kom sig men redan första anblicken fyllde mig med ett outhärdligt svårmod. Jag säger outhärdligt, för känslan mildrades inte av någon av de poetiska och därför halvt behagliga föreställningar som även de starkaste intryck av ödslig och skrämmande natur brukar väcka."
|