Novellen ”En nedfärd i malströmmen” återberättas av en bruten sjöman som med vitnat hår överlevt en helvetisk mardröm: Upplevelsen av att ha dragits in i en oerhörd virvelström – malströmmen – ett naturfenomen som enligt legenden uppkommer av tidvattnet vid Lofoten i Nordnorge. Lofoten är därmed skådeplatsen för såväl berättelsen som återberättandet.

Som vanligt är Poe ytterst skicklig på att med enkla medel måla upp en kusig och trovärdig atmosfär som gör att de mest verklighetsfrämmande uppslagen känns logiska för läsaren (mig). Jag kan tänka mig att den här novellen skulle passa utmärkt på skrivarkurser som föredöme när det gäller grundläggande dramaturgi. För här lyckas Poe på ett utmärkt sätt att gestalta hur det är att befinna sig mitt uppe i en mardröm. Nu är denna novell inte alls att betrakta som någon stor händelse i litteraturhistorien (eller i Poes författarskap för den delen), men likväl en trevlig och mycket underhållande bagatell. Låt dig sugas med in i malströmmen du med!

Betyg 3