Döda själars hus

Signaturen Karsten Wimmermark har i denna bok med stark rättfärdighetspatos och bitande ironi gjort sig till tolk för en kategori av människor, som man i våra dagars Sverige med all rätt kan beteckna som samhällets olycksbarn. Det är de strafferiförklarade och deras sorgliga lott: inspärrning på sinnessjukhus på obestämd tid, vilken ofta på grund av platsbristen föregås av en lång och kvalfylld väntan på någon av statens vänteanstalter,
Karsten Wimmermark har inte skytt någon möda då det gällt att uppspåra och samla sitt material bland dem, som haft erfarenheter på detta område, och resultatet har blivit en bok, vars skakande innehåll ovillkorligen måste vädja till varje svensk medborgares samvete.
Författaren låter en rad av "fall" passera revy. Ofta få personerna ifråga, som härstamma ur skilda miljöer och samhällsskikt, själva berätta sina upplevelser, var och en på sitt eget sätt och enligt sina speciella förutsättningar. Hans bok har därigenom fått en prägel av äkta och gripande mänsklighet, som vädjar till oss mer än den starkaste polemik.
I sin stränga och sakliga form är DÖDA SJÄLARS HUS en ljungande anklagelse och en flammande appell: Rättvisa år de straffria.

Utdrag ur boken:
Det var nämligen ett så kallat "bättre mans barn", när han praktiserat på sjukhuset, skulle han ägna sig åt socialvården som "kurator eller något liknande". Under tiden försökte han sig på att "sol och våra en gammal rik kärring", det är hans egna ord, som bodde nära Granberga. Svensk socialvård är säkert att gratulera till förvärvet. Han blir nog kurator med tiden - det är bara i stil med det hela, tycker jag.

- Som den svenska psykatrin nu arbetar, så finns det ju snart inte en svensk, som inte riskerar att åtminstone någon gång hamna på sinnessjukhus..........

Medelbetyg: 4 (1 röster)