Svartskalle : en svensk historia

"Är jag 16 år när jag kallar mig själv svartskalle för första gången? Sedan dess söker jag efter de rätta orden. Omständigheterna tvingar mig acceptera orden jag hittar: svartskalle, blatte, rasifierad. Rasism har inte varit en fråga jag vill ägna mig åt. Men hösten 2015 går jag in i en djup sorg. Jag ser rasismen klarare än någonsin. Den här texten är ett försök att bearbeta sorgen."

Det är något som genomsyrar och gör sig påmint genom hela denna berättelse. Till och med den första kyssen präglas av det. Det blir en berättelse som aldrig blir privat, men djupt personlig och därför så berörande. Det är en text som med glasklar blick visar hur rasismen drabbar den som inte passar in . Det är en outhärdlig, skör, gråtande, ilsken, stolt, stark och oövervinnerlig text. Det är en text som med teoretisk skärpa och med intellektuell briljans visar hur rasism skapas, var den finner sin näring, hur den gödslas och växer men också hur den effektivt kan bekämpas och krossas.



America Vera-Zavala sticker sin penna i det svenska hjärtat. Hon börjar inifrån, i landet hon erövrade som sitt eget, och slutar utifrån, iakttagande allt och alla som under åren talat om att Sverige ändå inte var hennes. Sällan har den strukturella rasismen frilagts ur sin inpackning av välvilja och självtillräcklighet med sådan precision som i denna luttrade essä. Som också är en revolutionsskrift. Svartskallarna är många. Brustna förhoppningar, krossade drömmar, kvävda liv: I can t breathe. America Vera-Zavala finner sitt eget sätt att säga det, och förnyar samtidigt svensk essäistik och samhällsanalys.-Stefan Jonsson (författare till bland annat De andra och Där historien tar slut).

Medelbetyg: 4 (1 röster)