Recension av Kristina Grahns bok … i dina spår

Boken är utgiven på Duo Dito förlag www.duodito.se och innehåller 131 sidor.

Vill du läsa mer om Kristina Grahn så gå in på www.kristinagrahn.se

Handling: Kristina och hennes man Kenneth väntar sitt första barn 1993. Kristina vill ha en lugn och naturlig förlossning i sitt eget hem. De får låna en vattenbassäng, för Kristina tycker om varmt vatten och det sägs vara lugnande mot värkarna. Allt känns perfekt och de har ordnat med en barnmorska som de känner förtroende för.
Men något går fel och den lilla nyfödda Sofia får syrebrist. Barnmorskans syrgastuber är tomma. Hon har missat att kontrollera det innan förlossningen. Det blir ilfart till sjukhuset och lilla Sofia läggs i respirator, men när läkarna anser att hon inte kommer att överleva stänger de av respiratorn i samförstånd med föräldrarna.

Nu kommer Kristinas alla skuldkänslor. Varför valde hon att föda hemma? En känsla som hon nog alltid kommer att bära inom sig.
Boken är skriven i brevform, varvad med dikter och vackra bilder.
Kristina Grahn berättar om alla personer som hon har eller har haft kontakt med under de sjutton år som gått. Hon berättar även om de så kallade vännerna som svek henne när hon som bäst behövde dem.
Nästan exakt ett år efter Sofias födelse och död, föder hon en frisk liten pojke, Adrian. Några år efter kommer även sonen Elias.
Kristina har många funderingar över vad hon vill syssla med i framtiden. Till slut kommer hon fram till att hon vill bli präst, idag studerar hon teologi och känner att det är det hon verkligen vill.

En otrolig vacker men också en väldigt sorglig berättelse. Jag kan tänka mig vilka skuldkänslor Kristina Grahn har burit på i alla dessa år. Hela hennes resa har varit så intressant att följa. Jag har fällt många tårar och ibland haft heta känslor över det hon och hennes man varit med om. Det har också varit intressant att läsa om alla människor som Kristina kommit i kontakt med under dessa år. Det måste ha varit svårt för Kristina Grahn att skriva ner allt hon varit med om, på det öppna sätt som hon gjort. Minnena måste ha varit svåra att ta fram igen. Däremot är vi läsare tacksamma för att du har delat med dig detta till oss. Och jag kan nog säga att vi alla önskar dig lycka till med dina teologistudier. Du kommer att bli en riktigt bra präst.

Betyg 5/5 Kristina Simar

Betyg 5