Detta är en självbiografisk roman som i mitt tycke saknar allmänintresse. Ja, har man som ung flicka upplevt det koloniala Algeriet, eller kanske om man haft en krånglig kärlekshistoria som ung - då kan man eventuellt känna sig engagerad av denna roman. Själv finner jag den i det närmaste helt ointressant, utom ett par passusar som besktriver kvinnors (flickors) svårigheter att leva upp till de krav som ställs genom religionen.
Djebar mässar på om ett par (särskilt en) händelser i sin uppväxt och hon vrider och vänder på dem så man blir tokig! Gå vidare nån gång! vill man utbrista.
Sällan har jag läst någon mer navelskådande roman - och detta från en ledamot av franska akademien.

Betyg 2