Så här välbeskrivet polisarbete är svårt att hitta. Sjöwall/Wahlöö lyckas skapa medlidande för gärningsman, trots hans dåd. Är det ibland inte bättre att offra en ond människa för den goda sakens skull, än att låta världen förfalla mer? Tänk hur annorlunda det skulle ha blivit om man hade dödat Hitler.

Den hitills bästa Beck-boken. Persongalleriet är en aning knapphändigt om man inte känner Beck, Gunvald Larsson och Kollberg, men satiren uppväger det knapphändiga.

Ett måste för Beck-läsare.

Betyg 3

I denna bok börjar författarparets vänserpolitiska åsikter, som är en ofrånkomlig del av deras skrivande, märkas tydligare än i de tidigare böckerna. Den är inte en av mina favoriter bland böckerna om Martin Beck. Men klart läsvärd. Skildringen av malmöpolisen Månssons förhör med mordoffrets änka är riktigt bra. Det som gör boken anmärkningsvärd är allt det som hänt i tiden mellan den förra ("Brandbilen som försvann") och denna. Beck har under denna tid: Skilt sig från hustrun Inga, flyttat från Bagarmossen till Gamla Stan och hans chef, Hammar, har gått i pension så istället har han fått Malm som chef.

Betyg 3

Lika bra som de andra Beck-böckerna. Men jag gillar inte vänsteråsikterna som så tydligt lyser igenom.

Betyg 3

Hade det inte varit för ordet potatismos så hade mördaren blivit gripen nästan direkt. Nu blev det mycket polisarbete och kartläggning innan polisen förstod vem gärningsmannen var. En läsvärd polisroman.

Betyg 3