Nu tar serien fart och man märker hur Kat växer. Hon är nu 14 år och får uppleva sin första kärlek. Hon läser ett kurirbrev som blev ett fruktansvärt felsteg. nu måste hon kämpa för att rymma ur fängelsehålan, leka duva och rädda sin bästa vän från att hängas.

En annan underbar sak som händer är att Kat får sin första silverhäst. Hon döper den till Midnatt och det hetlevrade stoet är kommet av Frost. Dorissas Frost. den första silverryttaren hon träffar och den första silverhästen hon någonsin red på. Kunde det bli bättre? Om du skulle fråga kat vad hon tycker om historien skulle hon nog svara att den dög men att det kunde varit lite mindre fart i det hela. Men som tur är så slutar allt lyckligt vilket man kan ifrågasätta hela boken ut!

jag hopppppppas verkligen att det kommer en uppföljare på denna femstjärniga boken!! Även om det står att detta var sista delen så vill jag inte att lene bara ska ge upp Kat som knappt är vuxen. Jag vill följa hela Kats ilv!! =)<3

Betyg 5

Allt började verkligen när hon läste det där brevet. Jag kan bara sitta och känna medlidande för Kat som kämpar för sin dröm. Allting är så fint i den här boken särskilt sidan 255. Läs igenom den sidan noga! Tam'kora Atavisa måste vara det vackraste jag känner till på ett påhittat språk.

Betyg 5

Isfågeln, den spännande fortsättningen på Hermelinen har jag då äntligen läst och jag kan säga att jag vart då inte besviken. Författarinnan har byggt upp serien bra och det märks att Kat har blivit äldre och mognare, hon är fortfarande tuff och annorlunda men nu har hon växt upp och lärt sig att kontrollera sitt hetsiga humör. I denna avslutande bok får hon även uppleva sin första kärlek och en vänskap så djup att den trotsar döden (eller hur uttrycket nu är ^^).
Om vi fortsätter med karaktärer så måste jag säga att jag gillar Simon bara mer och mer och jag är avundsjuk på Kat för att hon har en sådan bra vän. Och jag tycker det är så gulligt hur båda två riskerar livet för varandra hela tiden.
Daniel, ja Daniel som man kan både hata och älska på samma gång kom in så sent som i sista boken i serien och jag hade gärna velat att han skulle ha kommit in tidigare. För att han är underhållande men jag kan samtidigt störa mig väldigt mycket på hans häftiga humörsvängningar.
Och Lu, hon älskar jag fortfarande.

Om jag struntar i karaktärerna och bara tittar på språket och historian så ser det bra ut och det här är helt klart den bästa boken i triologin. Den är faktiskt inte (som den förra var) långtråkig i början, utan äventyret drar igång direkt vilket är något jag uppskattar väldigt mycket. Ja, jag har egentligen ingenting att klaga över och det fanns inget i boken som gjorde den sämre på något vis men det finns något som gör att den tyvärr inte är i samma klass som Hungerspelen, Vampire Academy och House of Night.

Betyg 4