”Den hemliga historien” är Donna Tartts debutbok, och den blev en stor succé när den kom ut. Boken har sålts i miljontals exemplar och är översatt till 23 språk. Boken utkom 1991 på svenska men verkar vara slutsåld i alla bokhandlar. Själv var jag tvungen att köpa boken av en privatperson på Internet, men de ansträngningar det var att få tag på den ångrar jag dock inte.
Recensioner som jag läst av denna bok anser jag berättar alldeles för mycket om handlingen. Därför tänker jag i min recension inte göra det, utan istället låta de som inte läst boken överraskas av allt som händer. (T ex så gör dagensbok.com i stort sett ett referat av denna bok, så läs för guds skull inte den recensionen och du inte vill ha hela bokens händelser serverad. Dock avslöjar bokens första mening en del av händelserna, men knappast allt.)
”Den hemliga historien" är skriven som en tillbakablick ur Richard Papens liv när han studerade på Hampden Collage i New England och träffade Henry, Bunny, Camilla, Charles och Francis; de andra huvudkaraktärerna i boken. Som nyanländ student på skolan får Richard höra talas om den speciella grupp studenter som läser en kurs i grekiska, vilken leds av den egendomliga läraren Julian. På kursen går endast fem studenter, vilka är just Henry, Bunny, Camilla, Charles och Francis, och enligt folk på skolan är det i stort sett omöjligt att få en plats på kusen. Men Richard lyckas.
Richards nyfunna vänner lever ett minst sagt dekadent och jag-bryr-mig-inte-om-framtiden-liv; de testar droger och dricker ständigt alkohol. Dessutom utför de riter och ritualer, vilket till slut slutar i mord. Boken är mycket medryckande och stämningen i boken är obehaglig och ibland kan man inte sätta fingret på vad det är som gör att boken känns så olustig. Kanske är det karaktärerna, eftersom de upplevs som så osympatiska och elitistiska. Dessutom har de uppenbarligen brist på samvetskval. Eftersom boken är skriven ur Richard Papens synvinkel vet man ingenting om de andra personernas egentliga tankar om de företeelser de råkar ut för och de situationer de själva försätter sig i. Detta får man då som läsare själv bilda sig en uppfattning om, vilket i alla fall får mina tankar att skjuta iväg.
De första tre fjärdedelarna av boken tycker jag är mycket bra, men den sista fjärdedelen är något svagare. Mot slutet satt jag och väntade på något som jag trodde skulle hända, men det skedde aldrig. Boken som helhet är dock mycket bra skriven, och det finns i stort sett inte en enda död punkt.