Karen Armstrong föddes i Storbrittanien och valde vid 16 års ålder att gå i kloster. I sju år framhärdade hon för att möta Gud, men varje försök förde henne längre ifrån tron. Slutligen gav hon upp och valde att studera litteraturhistoria i Oxford. Hennes kamp hade dock bara börjat. Relativt snart efter avsteget från kyrkan skrev Armstrong sin första bok, en självbiografisk och (enligt henne själv) mycket ytlig berättelse om de sju åren i klostren (boken har givits ut på nytt av Forums bokförlag och heter Genom den trånga porten). Först efter att ha "misslyckats" med sina försök att doktorera på universitetet blev skrivandet en faktor att räkna med. Armstrong började skriva böcker om religion och närmade sig på så sätt sin egen tro, ånyo. Hennes populärvetenskapliga böcker har tagits emot mycket väl, hon har skrivit om Muhammed, Buddha men framför allt koncentrerat sig på Bokens religioner, islam, judendom och kristendom och deras starka förening i tro och syn på Gud. "Historien om Gud" gjorde henne till ett stort namn och har följts av "Historien om Jerusalem". Hennes böcker har fått ännu mer aktualitet efter tragedin den 11 september som helt naturligt odlade fram en viss aversion mot muslimer. Karen Armstrong ser som sitt kall att visa hur den sanna islam skiljer sig från den fundamentalistiska som vi möter i extremistiska handlingar av terrorister.

Författaren är otroligt intressant som person och hennes självbiografi lysande! Att gräva på djupet så som Armstrong gör i "Spiraltrappan" måste upplevas både destruktivt som uppbyggande. Hon river upp såren för att få dem att läka. Jag upplevde boken otroligt inspirerande, både religiöst som profant. Armstrong står för klara insikter om varför tron är så svår att uppnå under tvång, men också för insikter om vårt samhälle och den delvis brutala väg vi slagit in på, när vi ser "bjälken i vår nästas ögon, men inte i våra egna". Egentligen skulle jag skrivit en recension på boken "Spiraltrappan", men jag märker nu att recensionen förvandlats till ett inlägg om författarinnan själv. Jag ger boken en stark fyra i betyg. Den är lättläst (liknar språkligt Torey Haydens böcker) men den är också en genomtänkt berättelse om det abstrakta i Gud. Läsvärd åh min skapare! :)

Betyg 4

Karen Armstrongs debutbok "Genom den trånga porten" slutade när Karen - efter sju år i kloster - slutligen bestämmer sig för att lämna klostervärlden. Det visade sig till slut inte vara hennes rätta väg i livet.

Ett par stora frågor hängde dock kvar när boken var slut. Vad hände sen? Hur gick det för den avhoppade nunnan i en värld, helt olik den hon lämnat när hon gått i kloster? Och vad var det för fysiska anfall som ansatte henne gång på gång?
Spröd, förvirrad och ensam lämnade vi Karen i "Genom den trånga porten" och man ville veta så mycket mer.

I "Spiraltrappan" omnämner Karen ofta boken "A new life", som hennes redaktör övertalade henne att skriva. Den behandlade om tiden efter klostret. Men Karen hade vid den tiden ingen distans till den perioden. Samtidigt fick hon direktiv av redaktören att skriva boken enkelt - utan för mycket religiöst prat.
Detta gjorde – enligt Karen - boken platt, forcerad och allmänt märklig.
Hon kan idag inte stå för den och "Spiraltrappan" är därför ett nytt försök där den distanserade Karen berättar historien om hur hon helt tappade fotfästet efter hon gjort slut med Gud. Hur hon sedan, efter några år av total känsloförlamning, gav sig ut på korståg mot kristendom och religiositet.
Men långsamt - steg för steg - börjar hon finna det hon en gång sökte, men från ett helt nytt håll.

"Spiraltrappan" är på ett sätt en naturlig fortsättning på "Genom den trånga porten". Där den första boken ställer en massa förtvivlade frågor erbjuder "Spiraltrappan" en mängd förslag på svar.
Efter att ha släppt alla föreställningar om hur en gudstro borde se ut, gav sig Karen ut för att undersöka hur just hennes gudstro verkligen såg ut. Den resan tog henne genom både judendom, islam och buddhism. Alla genomgångna i andra böcker som getts ut av henne.

Spiraltrappan är en bok där alla som sökt en äkta och levande gudstro kan känna igen sig. Karen Armstrong har gått på alla vägar åt oss och vi kan ta del av hennes erfarenheter genom hennes rakframma, ärliga och mycket insiktsfulla berättande. Spiraltrappan är en bra ingång till ett öppet sökande och det är med stor nyfikenhet jag ger mig i kast med att läsa hennes bok om islam.

Betyg 4

Denna bok tar vid där genom den trånga porten tar slut. Karen har lämnat klosterlivet och ska nu klara livet utanför med allt vad det innebär.

Jag tycker det är enorm intressant att läsa om hennes egen vandring. Från att vara nunna till hennes resonemang om tro och där hon tillslut tar avstånd från kristendom.

Jag tyckte dock förra boken var bättre, men denna är klart läsvärd.

Betyg 4

Eftersom jag läst flera av Karen Armstrongs böcker om myter, så tyckte jag det var väldigt intressant att följa hennes egen personliga utveckling i denna självbiografi.
Hon skriver med en närvaro som gör att man blir berörd, vad hon än skriver om.

Betyg 4

Jag läste den första delen "Genom den trånga porten" för många år sedan och fick av en händelse syn på denna på biblioteket, den gjorde mig inte besviken. Det var intressant att läsa om författarens återanpassning till samhället efter sina år i kloster och än mer intressant att läsa om uppkomsten av hennes andra böcker och vägen tillbaka till en gudstro.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)