Herr Xerxes Sonson är bosatt i Paris och lider av ett svårartat Adams syndrom. Han är fast övertygad om att hans öde är att befrukta alla världens kvinnor och sprida sin avkomma över jorden. Sonson arbetar på en spermabank där han utför spermadonationer, helst den naturliga vägen. Han är framgångsrik då han är sällsynt skicklig på att förföra kvinnor och övertyga dem om att njutningen är en bidragande komponent i befruktningen (enkelt uttryckt; att kvinnan måste få orgasm för att öka chansen att bli gravid). Sonson begränsar dock inte sina ambitioner till spermabanken, han är alltid på jakt efter nya kvinnor att befrukta. Han råkar i luven på svenska myndigheter och andra som råkar i hans väg. När han blir brutalt nedslagen och berövad sitt öra förlorar han sig själv i fruktlösa fantasier och drömmar.

Vi får följa Sonsons absurda jakt efter kvinnor och hans bisarra äventyr i denna klassiker av Sture Dahlström. Xerxes Sonson är i sanning fullständigt galen. Han förföljer kvinnor, uppfattar sig själv vara utsatt för konspirationer, spermastöld och törstar oupphörligt efter sex och uppmärksamhet.

"Gökmannen" är en klassiker, men den tilltalade inte mig. Redan efter första kapitlet upplevde jag att författaren nått fram med sitt budskap. Resten av boken kändes som utfyllnad. Även om humorn var omöjlig att ta miste på, var berättelsen ibland enbart absurd och jobbig. Att läsa "Gökmannen" är som att läsa en våldspornografisk dagbok och i längden blir det varken givande eller intressant. Språkligt måste jag dock tillstå att boken är ett original. Dahlström har ett flytande och musikaliskt språk som är utsökt målande. Jag tänkte flera gånger på Picassos "Guernica", där våldsamma detaljer utgör en fängslande helhet och riktigt sprakar av lidande, liv och känslor. Tack vare Dahlströms fantastiska språk kan jag lätt förklara mitt betyg som blir en enkel trea.

Betyg 3