Jag blev något besviken då jag läste Den gamle och havet då den romanen inte alls motsvarade mina förväntningar, varför jag beslöt mig för att läsa ytterligare verk av denna amerikanske klenod. Valet föll på Farväl till vapen eftersom jag hade hört talas om romanen tidigare och dessutom kände jag att titeln på något konstigt sätt tilltalade mig (eftersom jag numer klassar mig själv som pacifist).

I centrum i Farväl till vapen (som utspelar sig under första världskriget), finns Henry, en frivillig officer i den italienska armen, som under sin tid i en liten pittoresk by/stad träffar Catherine, en sjuksköterska som han fattar tycke för, och deras stundtals platoniska kärlek. Hemingway tar oss vidare med på en resa kantad av kärlek och saknad, och detta mitt under brinnande krig.

Det som inte riktigt föll mig i smaken med Den gamle och havet var språket, vilket jag såg som något banalt, är i denna roman enligt mig bättre, men tyvärr är dock inte den historia som här berättas i lika gripande och frapperande som i nämnda roman. Skildringen av den av den ömhet och närhet som växer fram mellan de två kärlekskranka huvudpersonerna är stundom underbar och hjärtknipande, för att sedan bli, i mina ögon, alltför trivial.

Jag hade lite problem när jag skulle ge Farväl till vapen ett betyg, en svag fyra eller en stark trea, det var frågan. Det som talade för ett högre betyg var den genuinitet som präglar denna roman, men även beskrivningen av en trött soldat som funderar över kriget och dess utgång. Det som talade mot detta högre betyg var berättelses ibland triviala karaktär, som vissa stunder fick mig att längta till boken slut. Efter en del tänkande beslutade jag mig för att låta kritiken få övertag och därför ge den det lägre betyget, men jag kommer att försöka hinna med fler böcker av Hemingway för att försöka förstå storheten hos denne av många kultförklarade författare. Kanske är det jag som inte tagit innehållet i de romaner jag läst av denne nobelpristagare på rätt sätt, men likväl har jag gjort mina tolkningar och jag tar gärna lite kritik.

Betyg 3

Boken är väldigt medryckande och skildrar kriget på ett levande sätt. De romantiska scenerna är däremot enbart löjliga.

Flera recensioner av samma bok på "A Farewell to Arms"

Betyg 4

Läste boken på svenska, så jag väljer att betygsätta den här :-) Första boken jag läste av Heminway var Den Gamle och Havet. Det är den andra, och senaste, boken jag läst av honom. Tycker mycket om hans sätt att skriva. Det kan bli lite händelsefattigt ibland, men det gör inget. Intressant och bra krigsskildring.

Betyg 4

Den amerikanska officeraren Georg kämpar som frivillig i de blodiga, men bortglömda striderna i Alperna mellan Österrike-Ungern och kungadömet Italien. På ett sjukhus möter han den engelska sjuksköterskan miss Catherine Barkley. Han blir vad han själv kan beskriva som förälskad. Han trodde att äkta kärlek var en skatt från en svunnen tid, men blir varse om att den lever. Tillsammans med Catherine tillbringar han en underbar tid i Milano, som resulterar i att Catherine blir gravid. Tillsammans flyr de från verkligheten samtidigt som det "tappra" och "ridderliga" krig rasar, med fega knep och bakhåll.

Det här är Ernest hemingways bidrag till genren krigsromaner, som jag har en speciell förkärlek till att läsa. Det är vackert, det är passionerat och så sorgligt; ibland. Han blandar bra kapitel med dåliga och det blir en sådär halvtaskig mitt i boken. Men som helhet får den en trea. Kan även tacka för inspiration till mitt egna skrivande.

Betyg 3

Kan inte riktigt förklara varför men berättelsen var gripande och spännande. Jag grät när boken slutade.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Inledning
Jag har läst farväl till vapen som släptes 1929 och den skrevs av Ernest Hemingway föd 1899 död 1961boken handlar om första värds kriget
Farväl till vapen
Jag tror han valde titeln för det handlar om slutet på första världskriget och början på freden

Omslaget
ser inte så lockande ut men det är ju insidan som räknas

Genre
Jag tycket att boken skulle kunna ha sättas på kärleks och krigs romaner för den handlar mest om det

Inledning
Jag kom inte in i boken på en gång men i hälften av boken så kom man lite in i boken. Men det var väldigt lång sökt i början och den var bluddrig. Och väldigt svår läst men efter några kapitel så kom man in i boken

Huvudpersoner
Är en ung ambulans förare i första världskriget och blir förälskad i en annan skutsköterska vid namnet Agnes

Miljö
Boken utspelas i första värds kriget genom en soldats ögon. boken utspelar även än kärleks historia

Tid
Boken utspelar första världskriget. Det står mycket om kärlek och första världskriget

Berättelsesätt
Författaren berättar i jag form och det är ganska bra beskrivet om allt som står o boken

Vad jag tyckte
Boken var bra men mycket seg i början men när man var i mitten av boken så blev den ganska bra och det är mycket bra beskrivet i boken. Och det är mycket års tiden som var med i boken

Betyg 4

Fredric Henry är amerikan med slåss som frivillig ambulansförare för Italien i första världskriget. Efter att han blivit skadad träffar han den vackra Elisabeth och en flört går via djupare kärlek till att bli den stora kärleken. Efter att Italienska armén bryter samman och Henry är på väg att bli godtyckligt avrättad som utländsk infiltratör - deserterar han från armén och söker upp sin älskade Elisabeth för att rymma och starta ett nytt, lyckligt liv tillsammans.

"Farväl till vapen" är en titel av nobelpristagaren Hemingway som jag hört många gånger, men aldrig läst. Och vilka föreställningar jag än hade om boken tidigare så var de överskattade. För detta var en riktigt tråkig bok. Jag känner till Hemingways "isbergs"-metod - där man ska leta mellan raderna för att finna en djupare mening i dialogen. "Vi ser bara toppen på isberget". Men även om! Dialogen är direkt enfaldig. Tjatig och tråkig. På gränsen till infantil. Jag kan uppskatta texter där man kan gräva sig ner i lager av mening och betydelse. Men om de översta lagren är sinnesdödande - då tappar jag tron på att det ska finnas något på djupare nivåer. Det blir lika ologiskt som att sitta och leta efter en djupare mening mellan raderna när man tittar på Extreme Home Makeover. Och sedan slutar boken i totalt meningslös bittertragedi - vilket jag verkligen avskyr. Tyvärr föll denna min första riktiga kontakt med Ernest Hemingway riktigt dåligt ut. Men jag ska läsa mer. Jag sågade Selma Lagerlöfs "Gösta Berglings saga" men älskade "Kejsaren av Portugallien". Så detta behöver inte betyda särskilt mycket.

Betyg 1

Ett mästerverk!!

Betyg 5

Farväl till vapen är en bok om individens otillräcklighet och hjälplöshet, i en värld där maktfolket och tillfälligheterna styr livets tillvaro. Huvudpersonen, Frederic Henry, befinner sig mitt i röran av första världskriget och strider för Italien trots att han är amerikan. Han förstår snabbt krigets hopplöshet, men bland all död lär han känna Catherine Barkley, som lyser upp hans mörka tillvaro och ger honom något att leva för.

Jag kommer aldrig förstå krig. Jag kommer aldrig förstår hur en viss grupp människor kan offra hundratusentals människors liv, bara för att segra i någon konflikt som i grund och botten handlar om girighet i att få mer makt. Det är hopplöst och i slutändan finns ingen vinnare eller förlorare. Slutresultatet blir en rensning av människor som inte har något med det hela att göra. Majoriteten av soldaterna förstår det, anhöriga förstår det, men en liten grupp som befinner sig på toppen förstår det inte. Och det som gör mig mer äcklad är hur man blir fråntagen sin frihet när man blir en soldat, hur man blir klassad som en förrädare när man inte vill stå upp för någon annans sak. Hur denna frihet, även kallad desertion, kan leda till döden, fastän det är ofta det man krigar för.
Frederic sade att man under krig har många vänner och om det är något positivt som kan komma utav det hela, dock något så väldigt litet, så är det tankarna man kan dela med andra om att vad som sker är fel, och man hjälper varandra till den grad man kan och vill för att undvika det här felet.

Men trots all denna skit lyckades Frederic hitta Catherine. Man vet aldrig när man kommer falla för någon och det kommer nästan alltid oväntat. På samma sätt var det när han träffade Catherine, som tidigare förlorat sin käresta i kriget. Traumatiserad över att ha förlorat sin första man, beter hon sig som ett barn, som vill göra allt för Frederic, för att inte förlora honom med. Hon vill bli honom en god och älsklig fru, vars man kommer i första hand, även före henne själv. Man kan nästan tycka att hon är kvävande i samband med det behovet av närhet hon är, och kanske till och med svag. Men jag tror inte att alla behöver vara starka människor, jag tror att vissa behöver någon, den andra pusselbiten som passar med en själv, för att kunna bli lycklig. Samtidigt kan jag inte bortse från tanken om att Hemingway valt henne göra sådan, för den kvinnohatare han ofta omnämns vara. Men oavsett, var Catherine ljuset i tunneln för Frederic, och vad som fick honom att ta sig igenom alla trapatser.

Döden är ett genomgående tema. Och som Hemingway skriver drabbar den ofta först de goda, medan den tar sin tid för de som man ibland kan tycka att den borde komma snabbare för, tyvärr.
Även döden, liksom kärleken, är slumpmässig och kommer när man minst anar det. Men det gör alltid lika ont för de närmsta "att säga farväl till en staty".

Farväl till vapen är bok som inte lämnar en oberörd. Den kan tyckas vara lite seg i början, men blir allt suggestiv ju längre in man kommer.

Betyg 4