Lyckan står den mörkhyade ädlingen Othello bi. Han gör sig ett namn som general i flera krig, han vinner sitt hjärtas utvalda och lyckas gifta sig med henne (trots sin hudfärg). Desdemona tillhör dessutom en av de rikaste familjerna i Venedig och har haft många friare. I bakvattnet lurar Jago, en av Othellos underlydande som hatar Othello för hans framgångar. Jago beslutar sig för att ta ifrån Othello allt - och han lyckas.

"Othello" brukar kallas för Othellos tragedi, men Jagos pjäs. Det är lätt att förstå när man läser den. Jago är ondskan personifierad. Lömskt lyckas han nässla sig tillvarje karaktärs svaga punkter och utnyttjar dem, skoningslöst. Medan "Köpmannen i Venedig" visserligen lät en uppskatta den girige men rättvise Shylock, är det omöjligt att finna något gott alls i Jago. Å andra sidan är de andra karaktärerna tråkiga och dumdryga. Jag känner ingen sympati med någon av dem, trots att upplägget vill mig känna ilska över Jago. Just av denna orsak kunde jag inte riktigt ta till mig pjäsen. Jag gillar skurken för mycket! Den får en enkel trea.

Betyg 3

Finns inget annat betyg att sätta, superb litteratur!

Betyg 5

De e bra pjäser men ser de hellre än läser.

Betyg 3