Tvillingarna Viola och Sebastian kommer ifrån varandra under ett skeppsbrott och tror båda att den andra har dött. Viola tar som pojke (!) tjänst hos den vackra men destruktivt förälskade Orsino. Orsino är förälskad i Olivia som har sorg efter sin nyligen döda broder. När Olivia blir förälskad i den förklädda Viola blir förvecklingarna roliga och tragikomiska. Mest förödande blir de för den dryga och omisskänneligt egenkära betjänten Malvolio.

Burleskt lekfullt om de ljuva förälskelserna med en cynisk narr som hela tiden driver med de inblandade. Jag tror aldrig jag njutit så mycket av berättelsens driv och de snabba dialogerna som när jag läste denna pjäs. För mig personligen är det en sjlävklar jordgubbe. Jag kände mig smått miserabel när narren sjunger sin avslutningssång. Den här pjäsen är en humoristisk pärla.

Betyg 5

Efter ett skeppsbrott kommer tvillingarna Malin och Anders (för det var väl dom tvillingarna, med efternamnet EK som spelade rollerna i en teveuppsättning jag minns från min barndom) från varandra. Malin och Anders är på pricken lika varandra, även till klädsel (Malin är alltså drag-drag-queen). Malin (?) får jobb hos Viola som Orsino är tänd på. Anders får jobb hos Orsino. Viola blir tänd på Malin som hon tror är en kille. Orsino blir lite tänd på Anders (som han rimligtvis) tror är en kille.
Viola tror att Anders är Malin som hon tror är kille och gifter sig med honom och blir därför förvånad över att Malin inte fattar att hon gift sig med Viola (vilket hon ju heller inte har gjort). Orsino är putt för att Viola gift sig med Anders för han är tänd på Viola, men han gifter sig istället med Malin som han trodde var Anders (som han ju var lite...) osv. Med andra ord, en typisk förväxlingskomedi av det slag som än idag drar in kosing till privatteatrarna, fast med en stor dos queer och Freud (vilket bara bevisar att gamle Spjutskakaren (som hans namn ju så freudianskt betyder) förutsåg kvinnliga genusforskande queerteoretiska damer som med tiden skapar FI...????
Det är ju lite som med kristendomen där Guds Moder är Gud Sons jungfruliga Moder, samtidigt som Gud är Guds Son (Så Maria är Mor åt sin son och åt sin far -( ungefär som i det faraoniska Egypten där Farao gifte sig med sin dotter som fick en son som gifte sig med sin Mormor...) och den Helige Ande är ett, fast ändå inte och Gud är tre, fast det endast finns en Gud.... Vilken pjäs gamle Wille hade kunnat göra på det!
Gamle Wille har skrivit bättre grejor, t.e.x. Hamlet, Kung Lear och Macbeth, därav det låga betyget (och så gillar jag inte förväxlingskomedier!).

Betyg 2

en underbar fars som är i klass med tartuffe, härlig saga som ger en skön känsla i magen

Betyg 4