Freja Morgonstjerne är hemma i Höör och firar jul hos sin mamma. Juldagen är inne och på kvällen ska hon gå på hemvändarkväll på det lokala nöjesstället Lucky Lada. Freja är känd författare och vill nu skriva en roman i stil med Fritjof Nilsson Piratens verk och söker inspiration i hembygden. Tyvärr tycks alla gamla vänner vara upptagna just i kväll och hon vill inte gärna gå själv. Under sökandet efter någon som sällskap minns hon episoder från ungdomen och hennes mamma påminns också om olika profiler i sitt liv.

I väntan på att jag får tag i Maunsbachs bestseller En magisk man får jag hålla till godo med föregångaren Lucky Lada. Jag brukar säga att det svåraste som finns är att skriva roliga böcker utan att det blir tramsigt och pinsamt. Och så kändes det i början av Lucky Lada, konstlat och lite krampaktigt roligt. Det var lättare att skildra byprofiler på Piratens tid, originalen var originellare då. Det räcker liksom inte att bara hitta på roliga öknamn och spela på sex och sprit.
Men boken växte under resans gång, det finns en värme och igenkänning, en sorts revansch för landsortens killar och tjejer. De är enkla människor med enkla nöjen och ber inte om ursäkt inte för det. Freja är nu en i kultureliten, väl medveten om hur hon anpassar sig till respektive grupp och är inte hemma riktigt någonstans. Och då författaren låter Frejas mamma prata skånska känns det hemvant för en bleking som mig. Misstänker att rikssvenskar kan missa nyanser i vissa ord, som när en lössläppt bagardotter kallas Pippakagan...

För boken är inget för de buskablyga, här händer lite av varje och inte mycket är rumsrent. Men det är absolut ingen erotisk bok, det är mera om än hur, så att säga. Mellan skrönorna finns också ett allvar, mobbning, utanförskap och vuxenblivande samt vådan av att leva med en manodepressiv pappa, vars tokigheter lyckligtvis inte får ta så mycket plats som den högfungerande och mycket charmiga mammans sunda förnuft.

Betyg 3