Det är en helt vanlig sommardag. Korna är som vanligt ute i hagen och betar. Alla utom Mamma Mu. Hon har fått en idé. Hon tar sig över stängslet och hämtar sin cykel. Här kommer den första orimligheten in. Kor kan i själva verket inte cykla. Och skulle de trots allt kunna det, så ska de inte cykla, eftersom detta strider mot det naturliga sättet för en ko att vara. Men man kan lika gärna se Mamma Mu som ett barn och kohagen som ett dagis och där barnet lyckats ta sig över staketet för att det plötsligt fått en idé. Fått en idé? Mamma Mu har sett hur bondens barn gungar och hur roligt dessa har det med sin gunga. Nu har hon funnit en lagom kort brädbit och ett lagom långt snöre. Nu cyklar hon iväg in i skogen för att be sin vän Kråkan att han knyter fast ändarna av repet i trädet. Och nu kommer nästa roll in. Nämligen föräldern som säger till barnet att det inte går. Föräldern vet sin egen respektive barnets roll i världen och att denna inte går att ändra på. Rättare sagt den vill inte ha förändring på det planet. Samma syn har då Kråkan. Han vet vad som är en kos respektive en kråkas roll i tillvaron att denna roll inte omfattar konsten att gunga. Men Mamma Mu är en god talare och lyckas till slut får Kråkan att knyta fast repet. Men sätta fart på gungan får Mamma Mu allt försöka själv. Och nu möter läsaren plötsligt barnets tappra försök att få någonting att fungera och där det till slut på något märkligt sätt lyckas. Och så gungar plötsligt en ko, trots att det egentligen inte är rimligt.

Så plötsligt hörs ett ljud. Det är bonden som närmar sig med sin traktor. Nu måste Mamma Mu plötsligt få stopp på gungan. Men hur gör man när man bromsar? På ett lika märkligt sätt som hon fick fart på den lyckas hon slutligen få stopp, även om hon råkar falla av. Nästa steg är att gömma sig för bonden. Kråkan spejar och meddelar ifall han skulle närma sig. Men det är svårt att gömma sig. Och här kommer plötsligt två olika sätt att se på samma problem in. Kråkan tycker att Mamma Mu är för bred, medan Mamma Mu tycker att trädet är för smalt.

Att berättelserna om dessa båda djur blivit så populära och med det så många beror inte bara på att rollfigurerna är lyckade, utan minst lika mycket på Sven Nordqvists teckningar. Miljöerna som skildras där är trevliga att vistas i och med många detaljer att upptäcka efter hand.

Betyg 4

Detta är den första bilderboken om Mamma Mu. Sedan skulle det följa ett flertal andra där innehållet går i samma spår. Att det hela blir succé beror på att de båda figurerna kan liknas vid barnet som vill pröva något som det sett andra göra och någon som är större som säger ifrån att det inte går - som vet vad som är rimligt respektive orimligt. Läsglädje när den är som allra störst. Här handlar det om en gunga. Mamma Mu har sett hur bondens barn brukar gunga och vill så gärna pröva på. Kråkan är inprogrammerad på att kor aldrig gungar och går därför först inte med på förslaget att binda fast en gunga i ett träd i skogen. När bondens traktor hörs på avstånd höjs genast spänningen.

Betyg 5

Jag tycker att den var bra och lite kul. Den var bättre än förväntat. En bra barnbok tycker jag. Fina bilder och bra skriven. Jag har sett hur populära dessa böcker och jag förstår ju varför nu.

Betyg 4