Inte ett enda ord kan sägas vara en fri fortsättning på mästerverket ”Tåget var punktligt”. Här handlar det dock inte om själva kriget utan snarare om vad som händer med människorna efter ett krig. Handlingen är förlagd till Köln 1946 – en stad som fortfarande är hårt sargad av de allierades tunga bombräder. Över de drygt 160 sidorna får man som läsare stifta bekantskap med två av dess invånare, makarna Fred och Käte Bogner. Paret har förlorat såväl hem som två barn under bombningarna och lever åtskilda sedan Fred som en följd av misären tagit ut sina aggressioner på de överlevande barnen. Käte bor i inneboende i en förfallen enrumslägenhet medan Fred hankar sig fram mellan tillfälliga boenden hos gamla vänner, då makarna träffas är det oftast på sjaskiga hotell i stadens utkanter. För att dryga ut sin inkomst från arbetet i katolska kyrkans telefonväxel, tjänstgör Fred även som informator åt obegåvade barn, samt tigger pengar av gamla vänner. Merparten av pengarna förbrukas på de återkommande krog- och hotellbesöken.

Boken utspelar sig under tre dygn och berättas från båda markans perspektiv, Fred inleder och Käte tar vid, sedan är det Freds tur och så vidare. Berättandet kryddas med inre monologer och helt fenomenala miljö- och personporträtteringar. Böll lyckas till fullo med att frammana känslan av empati för den lilla människans i dess armod och vemod; de människor som aldrig eller sällan få ge sin bild av hur kriget i sina efterverkningar sliter sönder liv och sammanhang. Berättelsen innehåller, trots sitt ringa omfång, flera oförglömliga episoder, bland annat ett tivolibesök och ett sönderslitande äktenskapligt samtal på ett hotellrum. Sammantaget är detta ett mer eller mindre fulländat mästerverk som verkligen förtjänar en bred läsekrets. Boken är dock mycket kompakt och reflektionskrävande. Som jämförelse kan nämnas att det tog mig en vecka att läsa ut Murakamis 740-sidiga ”Fågeln som vrider upp världen”: Bölls dryga 160 sidor tog mig över en månad! Men så är det ju ofta med de verkliga mästerverken.

Betyg 5