Hertha

Fredrika Bremer röjde väg för den realistiska romanen i vårt land och hon blev den första svenska skönlitterära författaren med världsrykte.
När Hertha publicerades 1856 så stod Sveriges kvinnor fortfarande under sina mäns eller fäders förmyndarskap. Endast som änkor kunde de uppnå myndighet över sitt eget liv och egendom.
Hertha var ett viktigt inlägg i den debatt som ledde fram till en reform på detta område. Men romanen är inte endast en kvinnohistorisk klassiker, även som litterärt verk förtjänar den att uppmärksammas, bland annat för sina livfulla skildringar av borgerligt vardagsliv och för sina kvinnoporträtt.

Utdrag ur boken:

”Varför förhåller [vår far] oss vårt mödernearv?” [frågade Hertha sin syster Alma.] ”Varför gör han oss ingen reda för vad vi äga eller vad vi kunna få?”
”Vi ha ju ingen rätt att begära det! ... Vi äro omyndiga, enligt vårt land lagar, och han är vår lagliga förmyndare.”
”Och omyndiga skola vi alltid förbli, om vi ej vilja gå till rätta med vår fader, ty han vill, att vi skola bero av honom, och vårt lands lagar förbjuda oss att handla, som om vi vore tänkande, självständiga varelser. Se, Alma, det är denna orätt mot oss som kvinnor, som uppretar mig, ej blott emot min far, utan emot de män, som gjort dessa mitt lands orättvisa lagar, och dem, som emot rätt och billighet fasthålla dem, och med detsamma oss i vårt fångna tillstånd. Vi ha förmögenhet i arv efter vår moder, likväl kunna vi icke disponera en skilling därav. Vi äro gamla nog att veta, vad vi vilja och att kunna sköta oss själva och andra, likväl hållas vi som omyndiga barn av vår far och förmyndare, emedan han vill se oss så och behandla oss så. Vi äro stängda från varje handling, varje tanke på självständig verksamhet och framtid; ty vår far och förmyndare säger; att vi äro omyndiga och barn, och lagen säger; det är hans rättighet, ni ha ingenting att säga!”

Medelbetyg: