Vilka förväntningar jag hade över denna bok då min lärare lovordade den. Kanske på grund av det så blev jag så besviken. Smilla, en kvinna som har flera påbörjade utbildningar men som inte fullföjer dem, hon har demonstrerar och gjort uppror ett flertal gånger. Detta säkert pga moderns död. En specialist i att avläsa snö. Men man får inte reda på varför hon gjort revolt eller hur hennes liv sett ut från det att hon kom till Danmark. Man kan se den samhälls- och civilisationskritiska tendensen tydligt. Språket är väldigt utsmyckande, nästan för mycket då man ibland tappar tråden pga språkförändringar: svenska/danska/grönländska/tyska. Det är dessutom väldigt många människor att hålla reda på vilket gör det svårt att hålla fienden isär från vännen.
När Smilla en dag kommer hem ser hon pojken Esajas död på marken. Det sägs att han har hoppat men då Smilla vet att pojken lider av extrem höjdskräck så försöker hon få polisen att utreda händelsen mer. Men som vanligt så tror inte "överheten" på minoriteten och Smilla bestämmer sig för att ta reda på sanningen själv, något som leder henne in i ett antal äventyr.
Måste ändå säga att denna detektivroman med sina filosofiska inslag är värd att läsas. Stundtals är den riktigt lysande, jag skulle dock vilja ha ett lite annorlunda slut där man får svar på alla frågor som onekligen dyker upp. |
Visst uppskattar jag boken då jag finner den lättläst och det händer saker hela tiden. Tänkte mycket på intertexten Knutby, men insåg att Knutbyhändelsen faktiskt kom efter det att boken kom ut. Frågan jag ställer mig är Varför hon egentligen vill åka tillbaka till ett samhälle som behandlat henne så illa? Sen så kan jag önska, författaren i övrigt är så beskrivande om allt och alla, att få veta varför personen Sanna beter sig som hon gör i boken. Jag läste boken på en dag så jag tycker att den är en riktig bladvändare så till den grad att jag genast begav mig till biblioteket för att låna uppföljaren "Det blod som spillts". Solstorm får en STARK 3:a av mig. :)
|
(54 år)