Ena stunden sitter man med det största leendet. Nä.. Visa hela

Ena stunden sitter man med det största leendet. Nästa stund är ögonen till brädden fyllda med tårar. Eller nästan kanske, riktigt så gråtmild är inte boken, men den är tragisk, väldigt tragisk.

En bok kan kännas som ren fiktion, påhittad från pärm till pärm. "About a boy" känns knappast så. Utan att bli alltför tung skildrar den en pojkes väg till att bli man, eller en bit ur denna tid. Det känns äkta, Marcus är som så många andra barn men ändå så olik.

Det är dock inte Marcus som är bokens egentliga huvudperson (anser jag) han delar denna plats med den något påhittige och förundelseväckande mannen Will. Will har allt, när det gäller materiella saker åtminstone. Men hans liv saknar i allra högsta grad någonting innan Marcus blir en del av det, denna pojke han så innerligt hatar för att han är så töntig, men som han inte kan undgå att på något plan ta till sitt hjärta.

Marcus behöver Will för att inte förgås av sin mammas krav och skolans värld.
Will behöver Marcus för att åter få en egentlig mening med sitt liv (annat än att åka runt i sin bil)
De är varandras utvägar, men så lätt är ingenting.

Den engelska originalversionen rekomenderas starkt!

När jag läst de sista raderna av "Ödets dotter", n.. Visa hela

När jag läst de sista raderna av "Ödets dotter", något av en uppföljare till "Porträtt i Sepia", var jag nära att gråta. Nej, boken slutade inte så sorgligt, men boken slutade. Så hittade jag "Porträtt i Sepia" i en bokhandel, först på engelska (underbar) sedan på svenska (nästan lika underbar).

Det är inte den bästa bok jag har läst, men den ligger klart högt upp på listan.

Allendes berättarförmåga är enorm, hennes texter griper tag i läsaren och det går knappt att förmå sig att stänga boken om kvällen. Med ett målande, både miljö- och känslomässigt, språk och en gripande historia berättar så Allende om Aurora och hennes uppväxt. En lycklig tid, dock fylld av skuggor och frågetecken. Auroras minnen från hennes tidiga barndom är i det närmaste obefintliga, men dess skuggor förföljer henne.
Hennes förflutna behöver berättas, förklaras, begråtas. Hennes liv behöver en början.

Allende vecklar skickligt upp Auroras liv, bit för bit. Både Auroras förflutna och hennes stundande framtid växer fram för läsaren.

Det som gör att boken inte är en solklar femma är att det, trots att jag tycker att det är en underbar bok, känns lite för tillrättalagt ibland. Den förflyter ungefär som jag skulle "vilja" (jfr. Hollywoodfilmer), men inte som det kanske skulle beröra mest och kännas mest verkligt.

"Porträtt i Sepia" är en vacker bok, klart läsvärd för den som tycker om historiska, romantiska romaner!